Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stora freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 38I —
en fosterländsk bedrift af största betydelse, ett rykte
som ej hade någon bestämd hemulsman men som
likväl fortfor att lefva, att växa, tills det antog karaktär
af ett förhärligande och en tillbedjan af dess föremål.
Hvad man sade var kort och godt, att Björnstad
varit Carl den tolftes baneman.
Man visste med bestämdhet, att Björnstad den
ifrågavarande natten befann sig bland arbetarna i
löpgrafven sidolinie, när kungen föll; man visste att han
allaredan under infallet 1716 hade satt sig det stora
målet före, att i öppen strid fälla kungen för att
därmed befria sitt land, och man visste nu af Jörgen
Halvorsen, att Björnstad var en sjuk och nedbruten
man, som ofta under febersyner anklagade sig själf
för att hafva fullbordat den stora, tragiska bedriften.
Till sist hade det ögonblicket kommit, när den
offentliga meningen slår öfver till sin motsats, talar
högt och högre, blir folkets röst, Guds röst, och det
beslöts viel en sammankomst med stadens borgare, att
man skulle göra något för Björnstad, att han skulle
hedras, utnämnas till hedersmedlem af den
Colbjörn-senska frikåren, som han förgäfves en gång erbjöd
sina tjänster, kort sagdt: Björnstad skulle utmärkas
på ett eller annat sätt, huru det nu kunde blifva. Han
var dock en man från Fredrikshald, deras egen, det
måste framhållas nu.
Medan detta omslag ägde rum nere i staden, lefde
föremålet för all denna välvilja sitt eget lif i en vild,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
