Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stora freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 382 —
skogrik fjälltrakt norr om Sarpforsen, tre mil från
Fredrikshald. Denna fors är hvarken så hög eller bred
som flere andra af landets forsar, men den anses med
rätta som ett af Norges vackraste och mäktigaste
vattenfall. Isynnerhet utmärker den sig genom sin
utomordentliga vattenmängd och den förfärliga kraft,
hvarmed den störtar fram, mäktig genom otaliga
vattentillflöden från den vilda och skogrika trakten.
Björnstad och hans syster Ellen lefde häruppe i
ödemarken i ostördt lugn och utdelade med frikostig
hand, af hvad de i lifvets svåra skola lärt sig, åt lifvets
trötta arbetare, som långväga ifrån sökte sig hit för
erhållande af hjälp och råd. Vägen hit var både banad
och tilltrampad såväl sommar som vinter och ingen
kom någonsin förgäfves.
Faster Ellens vissnade gestalt hade åter rättat på
sig under de gångna åren. Ögonen lyste med en
Björnstads glans; en frisk, brunröd färg på det magra
ansiktet röjde att lifskraftens källa åter rann i hennes
ådror.
Där var nog att styra med i fjällhyddan. Kornas
mjölk stod uppslagen i långa rader af byttor på
hyllorna i säterstugan, osten låg på lager, knippor af
torkade blommor hängde under bjälkarna i taket. Faster
Ellen ägde den skarpa blick och lyckliga anings- och
slutledningsförmåga, som gör en hemmastadd i
läkekonsten. Om vintern snurrade rockhjulet, ullen kardades,
varma sockor och tröjor och alla möjliga andra varma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
