Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stora freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3°4 —
lampskenet upptaga en borttappad ullgarnsmaska, medan
minnet af det förgångna stormande drog genom deras
inre. Det hände då, att Björnstad otåligt slängde
stickstrumpan öfver till systern och lämnade hyddan
för att gå ut till vinternattens stora syner. Eller
vandrade han långt öfver fjället till de hem, där han
visste att man behöfde honom.
Aren hade äfven i hans sinne medfört en
förändring: den stora freden hade sent kommit till honom
och den kom ej plötsligt, ej utan strid. Så småningom
hade kärlekens stora »Du och jag», »Du fore mig»,
med makt gripit honom, och i detta klara ljus från
ofvan trädde hans ungdoms sträfvan och mannaålders
strid fram för honom bjärt och skrikande i hela sin
själfviskhet och egenkärlek: »jag emot dig», »jag öfver
dig, öfver eder alla». När och hvar detta ljus började
stråla, visste han ej själf. Måhända var det
ensamheten, som är nödvändig för att det stora skall kunna
trifvas, och läsning, ty Björnstad läste mycket, och
hans lilla boksamling innehöll det bästa af utländska
och inhemska arbeten.
Slutligen hade han lärt sig förstå alla dessa
jorde-lifvets strider, med de stora ideerna som banér och
dét lilla »jag själf» som banérförare. Han greps af
ett djupt medlidande med de många, som ännu stredo
och ledo i oklarhet därnere. Det måste så vara; han
förstod att hela detta myrstacksarbete måste uträttas,
något för och något emot, något hårdt, något mildt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
