- Project Runeberg -  Af björnesläkt : norsk nationalhistorisk roman /
385

(1898) [MARC] Author: Carl Brosbøll With: David Ljungdahl
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stora freden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 385 —

något bittert och något sött, för att åt samhället skaffa
friskt blod och allt, som eljes behöfdes för att
sammanhålla det. Då och då gick han bort till den närbelägna
forsen och stirrade ner i de skummande hvirflarna; ännu
oftare gick han ut på udden med den vida utsikten
nedanför. Här blef han stående timtals, ett sällsamt
monument, förvittradt af tiden men ännu kämpalikt att skåda.
Ibland kunde man se honom sträcka ut handen, vagga
den sakta upp och ned som om han lade något till
ro och vände hem stödd på sin staf, med den skalliga
hjässan högburen och det hvita skägget och håret
böljande för vinden. Passionernas tid var öfver, det
urjästa ämnet låg där klart för hans blick. Hvad man
därnere kallade stort, framsteg, makt, mitt och ditt,
själfva landgränsen mot utlandet, fäderneslandets
begränsning till en bestämd fläck på jorden, allt blef
häruppe i omgifningen af den ohuggna graniten och i
evighetens belysning så smått, att man ej kunde se det.

Äfven sorgen öfver Marias död, som de första
åren krossat Björnstad ända till förtviflan, hade mildrats;
han visste, att hon var där hon hörde hemma och
förenad med hvad hon hade kärast. Sonens död var
honom hufvudsakligen en källa till glädje. Gossen
hade i lifvet aldrig varit honom så kär som nu; det
var som hade han offrat sitt land det bästa han ägde:
en ren, ung kraft, en blomma i sin knoppning, som
aldrig skulle förvissna i stormen.

Endast med sitt lifs stora gärning, den i hvilken

Caril Etlar. 25

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Aug 22 19:33:40 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bjornes/0407.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free