Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arnljot Gelline (1870) - Fjortende sang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARNLJOT GELLINE 243
Men i skogbrynet
en dem biet,
Tore Hund.
Hærdet av trolskap
holdt han sine.
Slaglinjen så han
over sletten
bugte som orm i
ildmørje,
drage sig sammen,
tvinne, trille,
gå itu,
give fra sig
invollene,
ut over skogene
væltet de,
alle de flygtet
dit!
Solen sortnede
halvt i det samme,
middag blev næsten
til høstens midnat,
kvæget gik hjæm,
fuglene tiet,
satte sig op,
ej var det uvejr,
ej et vindpust,
sturende stillt
stod alt,
ikkun mennesket
myrdet.
Og en villhed
påkom Tore,
guderne kjæmpet
menneskets kamp,
gamle guder
op mot nye,
gamle tider
nye truet,
ragnarokkr
eller helved
hævet sit hav,
Tor og Odin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
