Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyset. En universitetskantate (1895) - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYSET 261
komme det skulde
mot tidens ænde.
Hav som luft av
jærtegn krydde,
jorden sig åpnet,
ild den spydde.
Byer blev kvalt i
lava-sand,
havet gik op på
det tørre land.
Alt som var fast,
måtte sted forandre,
bærgene selv fik
lyst på at vandre.
ANNET KOR
Da blev herskerne
kastet fra tinden,
folkene spredte
som agn for vinden.
Nogle mot Østen,
andre mot Vesten,
hjæmme som slaver
blev siste resten.
Folkenes guder
hugges omkuld,
rikerne blandes
som flere slags muld.
Kjæmper sig lystig
en krone svejser,
fyrsten blir træl,
en træl blir kejser.
Og som av natten
onde drømme,
ukjænte horder
inover strømme,
brøler og vælter
ad havet til —
foran dem ve-rop,
efter dem ild.
SOLO
(Tenor)
Nætop da var det
stormene bar det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
