Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÅNTYHARJU.
71
År 1771 om våren sammandrogs åter en kordon
långsmed ryska gränsen till hindrande af pestsmittans införande
i riket och ingen öfverfart fick då ske hvarken dit eller
derifrån på andra ställen af samma gräns än vid
Abborfors postering. Öfversten och riddaren grefve Posse
erhöll då kommando öfver kordonen och församlingarne skulle
af presterskapet skötas på samma sätt som hösten förut.
Denna gränsbevakning fortfor ända till juni 1772, då
kommunikationen emellan församlingsboer på hvardera sidan
om gränsen åter blef tillåten.
År 1789 den 4 febr. förständigade general Stedingk,
att all kommunikation med ryska undersåtare enligt hans
kongl. maj:ts befallning på det strängaste var förbjuden
och att inga prester tillätos att komma öfver gränsen ifrån
ryska sidan. Emedan nu största delen af Mäntyharju soken
låg inom svenska gränsen, beordrades kyrkoherden i
Mäntyharju Berner att infinna sig vid den svenska delen af dess
församling, utan att det blef honom tillåtet att vistas på den
ryska sidan, så kärt honom var att blifva vid dess embets
förrättning och inkomster bibehållen. Kapellanen Favorin
tilläts att qvarblifva på ryska sidan, för att sköta den
der-varande delen af församlingen.
År 1798 blef genom kejserlig befallning af 6 juni g.
st. all kommunikation emellan begge rikens undersåtare
afskuren. Likväl fick landtkommissarien Masalin, genom
prosten Berners bemedling, befallning att utdela
tillståndsbilje-ter åt allmogen att komma till kyrkan och genast eller sist
måndagsmorgon resa åter. Men ingen ståndsperson erhöll
ett sådant frihetsbref. Begge presterne hade af
guvernören i Wiborg erhållit hvardera sitt särskilta pass att i
em-betsärender resa öfver gränsen; men ingen slapp med
landshöfdingen pass från svenska till ryska sidan, icke ens till
sina åverkningar. Denna pestkordon fortfor ända till slutet
af år 1800, då allmogen fick obehindradt besöka Guds hus.
Men då den nye kapellanen Samuel Johan Krogerus infann
sig i Mäntyharju, för att vidtaga sin tjenstgöring, kunde han,
som ej erhållit något tillstånd från ryska sidan, icke ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
