- Project Runeberg -  Bidrag till Kännedom af Finlands Natur och Folk, utgifna af Finska Vetenskaps-Societeten / Åttonde Häftet /
8

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rätt efter fornspråkets reglor talad t, aom d& vi säga t. ex.
han gör det i löndom, ehuru de fieste i senare exemplet
skulle tro sig använda ett sammansatt substantivum „löndom“,
hvilket dock ej finnes till; ordet löndom är den ännu
lef-vande dat, plur. af ett gammalt, nu föröfrigt utdödt Bubst.
lönd, isl. leynd, plur. leyndir: döljande. Men i
fornnordiskan finnes en egenhet, som det är godt att här
ihog-komma: man finner nämnligen ofta uttryck sådana som:
her-aftit hét & Glasisvöllum d. ä. ordagrant: häradet hette pä
Glasisvallar. Herv. 3; kaupstadr mikill er hét ! Lundi d. ä.
en stor köpstad, som hette i Lund, Egils S. 94. Alldeles
analogt är nu att säga t. ex. sä bygd er heitir f Mörkum
d. ä. den bygd, som heter i Mörkum (dat. plur. af subst.
mörk, skog) och då detta konstruktionssätt blef för
språk-örat främmande, bortföll propositionen och den nakna
da-tiven Mörkum eller Mörkom qvarstod, likasom namnet Norge
egentligen är en stympning af uttrycket i Noregi af
nomi-nativen Noregr; skrifsättet „Norrige“ är derföre alldeles
oriktigt. Sålunda förklaras lätt huru en egentligen
gammal dativus såsom Mörkom i våra dagar kan uppträda
såsom ett sjelfständigt ortnamn, tillochmed emottagligt för
vanlig deklination. — Men, invändes, socknen heter
Mör-akom, ioke Mörkom, och huru skall detta förklaras? Här
komma vi till en egenhet i Helsinglands dialekten
nämnligen en benägenhet att emellan r och k inskjuta ett s t. ex.
hvarsken, marsken i st. f. hvarken, marken. Om en
sådan egendomlig böjelse äfven förekommer i öfriga svenska
bygdemål är mig obekant, ej heller vill jag ännu, ifall
också så ej vore, på grund af densammas återfinnande i
Nyland ansluta mig till hypothesen om kolonisationen från
Helsingland. Men skulle ytterligare bevis för detta uttals
gemensamhet för Helsingland och Nyland, och ej för an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 26 13:11:21 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bkfnf/8/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free