- Project Runeberg -  Världsförklaringar och lifsåskådningar. Öfversikt af de filosofiska idéernas utvecklingshistoria /
31

(1910) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riod. Tviflet, skepticismen, har sin ofantligt stora betydelse
därigenom att det icke tillåter att förutsätta något det
minsta och till synes själfklaraste såsom utan vidare gifvet
utan fordrar bevis och klara skäl för allting*[1]. Mycket af
hvad som föregångarne sagt och tänkt, kan nog ha synts
sant och bra, men vid närmare påseende har deras
tankebyggnad alltid rasat på något ställe. Framåtskridandet i
allmänhet har också gett tänkarne nya gåtor att lösa, som
de föregående ej anat och därför ej kunnat inpassa i sina
system, nya problem, för hvilka föregående förklaringar ej
räcka till.

Vid sofisternas uppträdande hade man börjat stelna i
dogmer, så att tanken kände sig klafbunden, men tanken
låter aldrig i längden slå sig i bojor, och så kom kritiken,
tviflet på de hittills som ofelbara proklamerade
sanningarna, resulterande, då tiden var inne, i en omfattande
reformation.

Med sofistikens resultat kunde man ju icke sluta. Om
ingenting finnes, om inte ens jag själf finns till, om det
icke finns något mål att lefva för, någon norm att lefva
efter, någon utveckling, hvad skall då det ofta besvärliga
lifvet tjäna tilli Läran urartade också delvis, som senare
skall berättas, i en verklig själfmordsepidemi. Nej, här
var ingen punkt, där man kunde stanna och låta
sig nöja.

Och så var tiden mogen för den man, som mäktade
det, att ingjuta ett helt nytt innehåll i den föregående
världsförklaringen såväl som i synnerhät i den föregående
lifsåskådningen. Den man, som kom till värden med denna
upppgift, var Sokrates.


[1] *) Den »nyare tidens» filosofi börjar också med den store
tviflaren Descartes, som tog sin utgångspunkt i tvifvel på allt
men fann, att det fanns ett, på hvilket han ej kunde tvifla,
nämligen tviflet själft. »Att jag tviflar, att jag tänker, det är visst.»
»Jag tänker, alltså är jag till.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:47:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bklifs/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free