Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äfven sedan denna dom fallit, kunde Sokrates enligt
gällande lagar ha förmildrat straffet genom att erkänna sig
skyldig. Men allt fortfarande bibehöll han sin stolta
ståndaktighet och förklarade, att hvad han förtjänade vore den
största medborgerliga utmärkelse och icke straff. Han
begärde att bli underhållen på statens bekostnad, en ära, som
plägade visas segrarne i de olympiska spelen. Den fällda
domen stod alltså fast, och med betydligt större
röstöfver-vikt än förut bestämde nu domarna straffet till lifvets
förlust.
Med lugn beredde sig Sokrates att låta dödsstraffet
gå i verkställighet. Ert straff är intet fruktansvärdt för mig,
sade Sokrates till domarne, men för er desto mera. Jag
fruktar icke döden, ty jag behöfver icke frukta den.
Sokrates hade 30 dagar på sig, innan straffet skulle
utkräfvas, och hans vänner träffade anstalter för att hjälpa
honom på flykten. En flykt skulle af allt att döma ha
lyckats mycket bra, och troligen skulle äfven
myndigheterna gärna sett, att den satts i verket, men Sokrates
tillbakavisade på det bestämdaste vännernas förslag såsom
stridande mot fosterlandets lagar.
Han samlade sina lärjungar omkring sig och tillbragte
med dem sina sista dagar och stunder under samtal om
själens odödlighet.
Det berättas också, att Xantippa nu visste uppskatta
sin man bättre än förut. Hon infann sig i fängelset, slet
håret af sitt hufvud och utbröt i bittra klagorop.
— Ack, att du, Sokrates, som är så ädel, så god, så
oskyldig, skall straffas till döden!
— Skulle du hällre se, att jag vore skyldig, frågade
Sokrates.
Med alltjämt lika glad frimodighet tömde Sokrates,
då stunden var inne, den giftbägare, som räcktes honom.
Detta skedde år 399 f. Kr., och Sokrates var vid sin död
jämt 70 år gammal.
De källor, på hvilka man i första hand haft att stödja
sin kännedom om Sokrates, härröra från två författare, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
