- Project Runeberg -  Världsförklaringar och lifsåskådningar. Öfversikt af de filosofiska idéernas utvecklingshistoria /
58

(1910) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

don, Philebos, Kritias, Timaios och en ny del af
Republiken; Phaidon står närmast Symposion som stämningsfull
dikt och behandlar Sokrates’ sista stunder, då mästaren talar
med sin lärjunge Phaidon om själens odödlighet; Philebos
är det metafysiska hufvudverket. Slutligen märkes hans
ålderdoms omständliga skrift Lagarna, som röjer något
inflytande af »den gubbaktiga pratsamheten» och saknar större
filosofiskt värde, om den också har ett stort antikvariskt
intresse.

Liksom Sokrates går Plato ut från, att det måste
finnas något sant och rätt. Gentemot sofisternas förutsättning,
att sanningen icke kan existera, svarar Sokrates-Plato —
då Sokrates icke efterlämnat några skrifter, är det
naturligtvis ofta svårt att säga, hvad som är Sokrates’
tillhörighet i Platos verk och hvad som är den store
lärjungens eget — att om ingen sanning finns, så måste också
satsen »det ges ingen sanning» vara osann. Sofisterna
bejaka och förneka alltså samma sak i samma sats, deras
förutsättning är redan full af motsägelse.

Men, fortsätter Plato, hur finner man sanningen ?
Protagoras hade visat, att »människan är alltings mått», att
olika människor se samma sak på olika sätt. Detta är,
säger Plato, otvifvelaktigt sant. Men Protagoras har
därmed endast visat, att sanningen icke står att få genom
sinnenas vittnesbörd. Då den faktiskt finns, måste den nås
på annat sätt.

Väl ser man, demonstrerar Plato, ett bord på olika
sätt allt efter synpunkten, visserligen är dess färg växlande
vid olika dagrar, men ingen betviflar dock, att det är ett
bord han ser eller att det är samma bord han ser vid
skilda tillfällen, om också ögat uppfattar olika bilder af
detsamma. Strängt taget se vi nog endast växlande färger
och former. Om vi säga: detta är ett bord, detta bord
har fyra hörn, det är brunt, det är större än andra bord,
så ha vi sagt mera än våra sinnen meddela oss. Vi ha
nämligen gjort jämförelser med andra bord. Kalla vi bordet
brunt, så har denna färgbeteckning betydelse endast i jäm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:47:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bklifs/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free