Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna nya vetenskap kunde bevisa sina teorem, har
ut-öfvat det största inflytande på honom. Kom en sofist och
bestred från sina synpunkter, att en triangels vinkelsumma
var lika med två räta, så kunde man helt enkelt skratta
ut honom och hans tvifvel. Plato har också förklarat, att
matematiken och särskildt geometrin är den verkliga
förskolan för filosofin. »Ingen, som är okunnig i geometri,
träde härin», lär det också ha stått öfver portalen till hans
akademi.
Med samma säkerhet, hvarmed Euklides bevisade sina
satser, ville nu Plato också gärna demonstrera sina
filosofiska teser. Han måste ju själf ifrån början inse, att
begreppen voro något annat än geometriska figurer och att
han alltså var dömd att misslyckas, men han gjorde ärliga
försök, och där icke det logiska tänkandet räckte till, fick
hans skaldebegåfning hjälpa honom.
Liksom för Sokrates träder för Plato den praktiska
filosofin i förgrunden, och motivet för oss, då vi söka nå
fram till sanningen, till begreppet och idén, är ett etiskt
behof. De enskilda tingen, som äro föremål för vår
varse-blifning, våra sinnliga iakttagelser, tillhöra Heraklits
»allting röres», det, som uppstår, förändras och förintas;
idéerna åter ha det eleatiska varats egenskaper. Vi ha alltså
att skilja på två världar: en, som blir och aldrig är, en
som är och aldrig blir, den förra är föremål för vår
sinnliga kunskap, den senare för vår förnuftiga. Idéerna kunna
fattas endast med tänkandet. I denna rationalistiska
kunskapsteori, som förutsätter en immaterialistisk metafysik,
ligger Platos nya betydelse i filosofiens historia.
Idéerna slumra, säger Plato, i vår själ, dit de kommit
på så sätt, att vi i en vår eller rättare själens föregående
tillvaro »skådat» dem. Själen har existerat före kroppen
och skall också öfverlefva densamma. Vid
varseblifvan-det af idéernas dunkla afbilder i vår nuvarande sinnliga
värld erinra vi oss hvad vi sett i idévärlden. Därvid
känna vi en smärtsam känsla af förundran öfver att
af-bilden så ofullkomligt liknar urbilden, en känsla, som just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
