Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sinnliga världen, andar och andekrafter, själar, världssjälen
och enskilda själar ända ned till materien, i hvilken
själarna, som genom högmodets synd aflägsnades från Gud,
— man kan jämföra kristna kyrkans lära om syndafallet
— gå in. Där själarne gestalta materien, kunna de göra
den skön. I sammanhang med denna sista fas af sin lära
har Plotinos utvecklat en teori om det skönas begrepp,
som kan räknas som den första mera utförliga och
genomförda i filosofins historia och som utan tvifvel är Plotinos’
originellaste skapelse.
Från materien som det onda, den negativa motpolen
till Gud, kunna själarna befria sig genom dygden, som är
en »rening» från materiella intressen. Plotinos föreslog
också realiserandet af Platos idealstat för att ge utvalda
människor tillfälle att uteslutande ägna sig åt denna rening.
Kärleken till det sköna, den platonska eros, skall hjälpa
människan att genom »betraktelser» höja sig till idévärlden
och slutligen kanske kunna nå den högsta saligheten, extasen,
den mystiska, medvetslösa hänförelse, som är gemenskap
med Gud. Denna högsta salighet förunnas oss genom Guds
nåd, men i motsats till kristendomens under vissa
förutsättningar alla omfattande återlösning menar Plotinos, att
den endast kan vara få utvalda beskärd och att den
kommer äfven dessa endast mycket sällan till del.
En lärjunge till Plotinos, Jamblichos från Syrien,
begagnade Plotinos’ filosofi som grundläggande för en
mång-guderiets spekulativa teologi, där han sökte sammanfatta
de antika religionernas kult till ett systematiskt helt. Detta
fick sitt världshistoriska intresse genom hans hänförda
anhängare kejsar Julianus’, kallad Aflällingen, kamp mot
kristendomen. Sedan dennes försök misslyckats, drog sig
plo-tinismen tillbaka till kommentatoriska studier af den
grekiska filosofin och utmynnade till slut i en ofruktbar men
därför ingalunda anspråkslös dialektik.
Äfven den hellenistiska efterklangen af den grekiska
högblomstringens stolta strängaspel har slutat i buller och
skorr, och då kejsar Justinianus år 529 stängde akademiens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
