Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra Baco och Hobbes framhållit, och därmed hade sedan
filosofin brutit med den medeltida auktoritetstron. Men
Baco och Hobbes hade hänvisat till vår egen erfarenhet
som sanningskällan; hvem kan dock vara viss på, säger
Descartes, att icke våra sinnen bedraga oss? Hur ofta tar
jag inte en spegelbild för verklighet, en dimbild för ett
träd! Icke ens att jag nu sitter i nattrock vid skrifbordet
och skrifver, är höjdt öfver allt tvifvel, ty i drömmen har
jag t. ex. ofta tyckt mig gå och spatsera, medan jag dock
legat stilla i min säng. Ja, jag kan icke heller vara säker
på att hvad jag föreställer mig, vaken eller sofvande, har
motsvarigheter i verkligheten. Hur orimligt det än’
förefaller mig att tvifla på att det ligger något verkligt bakom
mina föreställningar om färg och ton, i mina känsel-,
smak-eller luktförnimmelser, så är det dock tänkbart, att »en
ond dämon» förespeglade mig allt detta; jag kan betvifla,
att en kroppslig vård öfver hufvud existerar och att jag
själf har en kropp.
Återstår då ingenting, på hvilket jag icke kan tvifla?
Jo, att jag tviflar, att jag drömmer. Här finner Descartes
sin arkimediska punkt. Om jag tviflar, så tänker jag, jag
känner mig själf som tänkande. Jag är i det jag tänker,
»jag tänker, alltså är jag till.»
Detta är en »intuition», icke en slutsats, säger
Descartes. Här ha vi det första matematiskt vissa påståendet.
Och allt, hvad vi måste betrakta som lika klart och
tydligt kunna vi antaga som visst och sant.
Hur skola vi nu komma vidare? Jag kan icke säga:
»jag promenerar, alltså är jag». Jag kan också drömma,
att jag spatserar. Men om jag säger: »Jag drömmer,
tviflar på, tänker, att jag går, alltså är jag», så är satsen
sann. I det att jag drömmer, tviflar, tänker, är min tanke
med visshet verklig och intet annat. Men Descartes går
längre, ehuru fortsättningen ingalunda motsvarar den
storartade begynnelsen i logisk och »matematisk» sanning.
I det att jag tviflar, säger han, sträfvar jag efter en
visshet, som är fullkomligare än mitt tvifvel. Jag blir här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
