Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Descartes och Spinoza räknar man till de rena
ratio-nalisterna. Leibniz hör också till dem, men han har i viss
mån, som ofvan antydts, sökt förmedla mellan rationalism
och empirism, mellan förnuftsfilosofin och
erfarenhetsfilosofin, hans ställning är mera kritiserande och han
förbere-des Kants banbrytande kritiska filosofi med dess ingående
och systematiska pröfning af den mänskliga kunskapens
möjligheter genom en själfständig undersökning af
kunskapsförmågan själf.
Empirismen hade fått fast fot i England framför allt
genom lord Bacon, den utvecklas där ytterligare genom
John Locke, som är samtida med och några år äldre än
Leibniz. Det är just i polemik mot Lockes filosofi, som
Leibniz intar sin nyssnämda förmedlande ståndpunkt. Afven
den engelska empirismen förbereder å sin sida den nya
epok i filosofins historia, som sedan inträder med Kant.
John Locke föddes 1632, samma år som Spinoza, i
Wrighton, nära Bristol. Han studerade först teologi, så.
naturvetenskap och medicin, blef, sedan han lämnat
universitetet i Oxford, diplomat i Berlin och slog sig på
politiken, men hans främsta lifsverk faller inom filosofiens
område, till hvars studium han drogs genom läsningen af
Descartes’ skrifter. Hans lefnadslopp är nära förbundet med
grefve Shaftesburys, i hvars hus han lefde i många år som
vän i familjen, som läkare och som guvernör för lordens
son — moralfilosofen Shaftesburys far — och han följde
troget lorden under dennes landsförvisning och tillbragte
längre eller kortare tider i Tyskland, Frankrike och
Holland. Så småningom återvände han till fäderneslandet och
spelade än en gång en roll som politiker. Han dog 1704.
I företalet till sitt filosofiska hufvudverk »Om det
mänskliga förståndet» berättar Locke, att han fått idén till
denna sin undersökning under en diskussion med sina
vänner om etiska och religiösa spörsmål. Då man icke kunde
bli enig, föll det honom in att det måhända först vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
