Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något inflytande på, och därmed ha vi visshet om, att vi
icke själfva kunna frambringa dessa förnimmelser.
Verklighetens sanning ligger just i iaktagelsernas stränga
lagbundenhet och obetingade ordning, det regellösa och
villkorliga är åter, hvad som betecknar illusionen.
På denna väg kommer Berkeley fram till den fråga,
som för honom egentligen står som den betydelsefullaste:
hvarifrån komma de iakttagande varelserna, hvarifrån
stammar den iakttagelsernas ordning och regelmässighet, som
äro oafhängiga af de iakttagandes egna omständigheter och
villkor? Berkeleys svar på denna fråga står på psykologisk
och metafysisk grund och sammanhänger med prästens
och biskopens varma religiositet och teologiska intressen.
Från de yttre tingen kunna, svarar han, förnimmelserna
icke härröra lika litet som förnimmelsernas ordning kan
ha sin grund i oss själfva. Här tvingas vi på nytt att
stanna inför en andlig makt, och då denna andliga makts
väsen måste betraktas som vilja, så måste orsaken till de
förnimmande varelserna, till våra förnimmelser såväl som
till dessas ordning och harmoni, ligga i en högsta vilja,
det är i Gud. I viljan finner Berkeley själens väsen
uttryckt. »Själen är vilja.» Gud kunna vi icke fatta
genom vår erfarenhet utan — och här blir empiristen och
sensualisten Berkeley rationalist och en dogmatisk
rationalist — genom förnuftet.
All vetenskap har för Berkeley blott empirisk
betydelse, matematiken likaväl som fysiken, och det blir
psykologin, som ensam får rationalistiskt innehåll. Berkeleys
ursprungligen empiriskt-psykologiska betraktelser ha blifvit
metafysiskt psykologiska, rationalistiska, spiritualistiska.
Naturvetenskapens uppgift, menar han, är, som Höffding
uttrycker det, blott att påvisa de bestämda, lagenliga
förhållandena mellan våra förnimmelser, så att den ena
förnimmelsens uppträdande kan stå för oss som ett tecken på,
att vi ha att vänta den andra. Detta är att »förklara
naturen». Med det, som ligger bakom förnimmelserna, har
åter naturvetenskapen ingenting att skaffa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
