- Project Runeberg -  Världsförklaringar och lifsåskådningar. Öfversikt af de filosofiska idéernas utvecklingshistoria /
123

(1910) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kunskapen. Protesterna mot det bestående fingo i
Tyskland större svängrum i poesin under den »Sturm und
Drang »-period, som föregick Schiller och Goethe, än i
filosofin, om också själfva Kant i sina första skrifter gick
frejdigt i breschen för känslans värde.

Diktaren och ästetikern Gotthold Efraim Lessing
(1729 —1781) nedlade framför allt i sin sista skrift,
»Människosläktets uppfostran» sina filosofiska hufvudtankar.
»Luther», utropar han här, »du har befriat oss från
traditionens ok, hvem skall befria oss från bokstafvens ännu
mera tryckande ok?» Lessing uppfattar de positiva
religionerna som stadier i mänsklighetens andliga utveckling från
lägre till högre ståndpunkter. Han hänvisar till tron »i
anda och kraft», då han kritiserar den ytliga »upplysningen»,
och då han å andra sidan vänder sig emot de ortodoxt
troendes bekämpande af den fria kritiken, häfdar han
förnuftets rätt att öfverallt pröfva och undersöka. Han
hänvisar ofta till Leibniz eller än oftare till Spinoza som sina
själsfränder. Det oaflåtliga sökandet efter sanningen kallar
han värdefullare för människan än att äga hela sanningen
en gång för alla. »Sanningen tillhör endast Gud.» Äfven
historien betraktar Lessing i ljuset af den förnuftiga
utvecklingsprincipen.

Med undantag för Lessing, som i likhet med Rousseau
pekar långt utöfver upplysningstidens idéer, kan man säga,
att denna period i stort sedt var eklektisk samt förtunnade
och förflackade filosofin — precis som den antika
upplys-ningsperioden gjort. Idéer från den engelska
empirismen sammankopplades okritiskt med rationalismen på
kontinenten, särskildt den Leibnizska. Visserligen ansåg man
sig obunden af auktoriteter och fordrade, att alla meningar
skulle skärskådas i förnuftets ljus, men detta förnuft
hallstämplade också sådant som »nödvändig» sanning, hvilket
endast empiriskt blifvit förklaradt eller på det praktiska
området synts äga värde för den mänskliga lyckan. Denna
lycka blir i själfva verket den tyska populärfilosofins
viktigaste angelägenhet. Det praktiska intresset har trädt i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:47:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bklifs/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free