Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningsformerna» rum och tid. Hvad vi iakttaga af
yttervärlden, ha vi att tacka våra sinnen för. Vi se ett skåp, en
lampa, ett djur, ett träd, solen och stjärnorna. Så olika
dessa saker än äro, ett ha de gemensamt: de äro till i
rummet. Jag kan tänka mig att lampan, som stod på
bordet, är borta. Kvar är rummet, där den stod. På samma
sätt går det, om jag tänker äfven bordet aflägsnadt o. s. v.
Jag ^an tänka mig ett rum utan ett föremål men icke ett
föremål utan rum. Hvad följer af detta? Jo, att rummet
är något, som icke står i samma förhållande till ett föremål
som dess färg, smak, ton, fasthet o. s. v., ty dessa saker
kan jag tänka mig borta liksom tingen själfva men icke
rummet.
Rummet är en föreställning, som befinner sig i mig,
inom mig. Rummet är min åskådningsform, som jag lika
litet kan skilja från mig som mitt tänkande öfverhufvud.
På samma sätt med tiden. Alla förändringar eller
tillstånd, som jag iakttager, ske i tiden. Om jag tager
en lackstång och håller den i ljuslågan, blir lacket mjukt.
Tager jag bort lacket ur elden, blir det åter hårdt men
har förändrat sin form. Alla dessa förändringar ha skett
i tiden, den ena efter den andra. Det är omöjligt att tänka
sig lackets olika tillstånd utan att också tänka sig tiden, i
hvilken de försiggått. Tillstånd kunna vara samtidiga, men
tiden är ju likafullt förhanden.
Men af det faktum att vi icke kunna abstrahera bort
från rum och tid vid vår åskådning följer, att vi icke kunna
fatta tingen så, som de i verkligheten, »i sig», äro. Vi
kunna icke fatta »tinget i sig» utan erfara blott de
företeelser, för hvilka »tinget i sig» ligger till grund. Här ha
vi alltså gränserna för vår sinneskunskap. Kunskap ur
åskådningen är möjlig därigenom att rummet och tiden
finnas i vårt förstånd och forma de sinnesintryck, som vi
mottaga, så att de kunna utvecklas till kunskap.
Hur Kant med vidlyftig, skarpsinnig bevisföring
besvarar den andra frågan om möjligheten af kunskap ur
förståndet, kan här endast i största korthet antydas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
