Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sinnena ge förståndet som stoff vissa föreställningar
om tingen, förbundna med rum eller tid eller bådadera, men
eljes äro dessa företeelser icke förbundna med hvarandra.
Smaksinnet ger mig från en sockerbit förnimmelsen söt,
synen ger mig det hvita, känseln det hårda, rummets
åskådningsform ger mig det fyrkantiga, hur kommer jag
med detta till begreppet sockerbit? Eller för att ta ett
annat exempel: om solen skiner på stenen och stenen är
varm, hur kommer jag därifrån till den slutsatsen, att solen
uppvärmt stenen? Min åskådning ger mig ingenting annat
än den skinande solen och den varma stenen.
Jo, svarar Kant, i mitt förnuft försiggår ett
förknippande af de gifna enskildheterna till ett helt. Det är detta
förknippande som kallas tänkande, förmåga af omdöme.
Och liksom företeelserna vid åskådningen äro förbundna
med rum och tid, så existera också för tänkandet,
omdömet vissa tankeformer, som äro lika egendomliga och
oaf-visligt gällande hos förståndet som rum och tid för
åskådningen. Kant har uppställt ett schema af tolf sådana
tänkandets former, som han kallar kategorier, och han visar,
hur hvarje omdöme kommer till stånd på grund af någon
af dessa olika kategorier.*
På detta sätt får frågan om möjligheten af kunskap ur
förståndet det svaret, att i förståndet finnes ursprungligen,
a priori ^omdömesformer,1* som utveckla de genom
sinnesintrycken vunna åskådningarna till begrepp. Grundvillkoret
för all kunskap ligger i denna »medvetandets enhet», i allt
medvetandes »uregenskap» att vilja sammanfatta det
mångfaldiga till en enhet, »göra en syntes af antiteser». Denna
* Dessa tolf omdömesformer, som förutsätta kunskap om
logiken och här af utrymmesskäl icke närmare kunna
behandlas, äro : efter kvantiteten: alla S (subjekt) äro P (predikat), några
S äro P, detta S är P; efter kvaliteten; S är P, S är icke P, S
är ett icke-P; efter relationen; S är P, om S är Q_, är det P, S
är antingen P1 eller P2 o. s. v; samt efter modaliteten: S är
kanske P, S är P, S är nödvändigt P. Kant antyder, att
kategorierna i grunden kunna reduceras till två: sådana som röra
storleksförhållanden och sådana som röra orsaksförhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
