Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha rätt, då han säger, att vår kunskapsförmåga icke räcker
till att fatta »tinget i sig». Men vi ha andra medel att
lära oss fatta detta än vårt förnuft och vår vetenskap. Vi
höra ju själfva med i tillvaron, vi själfva äro »tinget i sig» ;
i det vi försänka oss i vårt eget inre, fatta vi vårt väsen
genom omedelbar intuition som vilja. Viljan är »tinget i
sig». Den finns i hvarje naturkraft såväl som i
människornas handlingar. Vi äro i första rummet viljande väsen,
i andra rummet vetande
väsen. Vårt intellekt är
af sekundär natur, är en
funktion hos viljan och
bestämdt att stå i viljans
tjänst. Intellektet är det
föränderliga hos oss,
utvecklar sig och aftager,
medan viljan är vårt
innersta väsen, är vår
karaktär, som förblir sig
oföränderligt lik.
Scho-penhauers hufvudarbete
heter »Världen som
vilja och föreställning».
Viljan måste som
vilja ständigt sträfva och
begära, kan aldrig rasta,
aldrig hvila. Den är
städse otillfredsställd,
hvarje vunnet mål framkallar nya mål att vinna,
förespeg-lande oss tillfredsställelsens lycka, men ha vi nått äfven de
nya målen, kommer besvikelsen på nytt, och sålunda är
hela lifvet en enda kedja af besvikelser, tills slutligen döden,
hvilken allt lefvande är underkastadt, gör ett slut på
historien. Schopenhauer är alltså pessimist och kallar världen i
rak motsats till optimisten Leibniz för den sämsta möjliga.
Eländet i världen, fattigdomen, sjukdomen o. s. v.,
kan aldrig väsentligen mildras, det är fast förbundet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
