[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGEN
I anledning av motioner från hrr Alexander Nilsson, Per Nilsson,
Nestor Hammarlund, Per Edvin Sköld m. fi. föreslog
bevillningsutskottet en skrivelse till regeringen med hemställan om utredning av
frågan om rätt att tillverka för förtäring avsett brännvin och därmed
sammanhängande spörsmål, närmast frågorna om vilka råämnen, som
må användas vid tillverkningen, samt grunderna för prissättning av
råbrännvin ävensom rörande vilka åtgärder, som böra vidtagas för
att avsättningsmöjligheterna för fabrikspotatis till brännerierna skola
bliva jämnare fördelade mellan odlarna än för närvarande är fallet.
Detta blev även riksdagens beslut, ehuru bl. a. kontrollstyrelsen ställt
sig avvisande till motionerna.
Lantbruket
På regeringens förslag beviljade riksdagen 15,000,000 kr. till
stödlån åt jordbrukare. I anledning av väckta motioner hemställde
riksdagen om en allsidig utredning rörande jordbrukets skuldsättning.
Rörande den i flera år inom riksdagen och annorstädes diskuterade
frågan om bättre pris och avsättningsmöjligheter för mjölk förelåg
ett regeringsförslag, som avsåg att i största möjliga utsträckning
organisera lantbrukarna för försäljning av mjölk och mejeriprodukter.
Förslaget innebar, att regeringen skulle äga förordna, att
mjölkproducent, mejeri och mjölkhandlare skulle vara skyldig erlägga viss
avgift å mjölk och grädde. Undantag kunde dock medges för små
producenter. Förordning kan meddelas dels för en viss trakt, dels för
hela landet. Lokal förordning skulle icke meddelas med mindre
framställning blivit gjord av mejerisammanslutning, som
representerade minst 70 % av den totala saluförda mjölkmängden inom
vederbörande tillförselområde (enligt beräkning, som regeringen fann sig
böra godtaga), och denna framställning biträtts av minst 80 % av
sammanslutningens medlemmar, företrädande minst 90 % av
mjölkmängden vid sammanslutningens alla mejerier.
Förordning för hela riket skulle icke meddelas, såvida icke
framställning därom blivit gjord av mejerisammanslutning, som
representerade minst 60 procent av den totala årliga invägda mjölkmängden
vid samtliga rikets mej erier enligt senaste mej eristatistik. Denna
framställning skulle dessutom biträdas av So % av sammanslutningens
medlemmar företrädande minst 90 % av den årliga mjölkmängden vid
till sammanslutningen anslutna mejerier.
Avgifterna skulle användas dels för att åstadkomma förbättrad
omsättning, dels för att utjämna skillnaden i pris mellan
konsumtionsmjölk och mjölk avsedd för tillverkning av mejeriprodukter.
Riksdagen godkände regeringsförslaget, dock sänktes
procentsatserna: i bestämmelserna rörande lokal förordning nedsattes siffran So
till 75 samt siffran 90 till 80; i bestämmelserna om förordning för
hela riket nedsattes siffran 80 till 2/3 samt siffran 90 till 75.
Arbetslösheten
Till arbetslöshetens bekämpande föreslog regeringen 25 milj. kr.
samt dessutom 3 milj. till beredskapsarbeten. Från socialdemokratiskt
håll (Möller och Per Albin Hansson) yrkades 20 milj. till understöd
och 30 milj. till beredskapsarbeten, samt (Mogård) om utredning
rörande beredskapsarbeten för personer, som förut sysselsatts i
merkantila yrken och som saknade förutsättningar för hårt kroppsarbete.
Från kommunistiskt håll yrkades 140 milj. — Riksdagen biföll
regeringsförslaget.
212
RIKSDAGEN
Fredsanslaget
Regeringen hade hemställt om ett anslag på 25,000 kr. till
freds-upplysning. Från socialdemokratiskt håll motionerades dels om 50,000,
dels om 32,000 kr., medan från högerhåll motionerades om avslag.
Andra kammaren beviljade 25,000 kr„ första kammaren ingenting.
Vid gemensam votering segrade andra kammaren med 159 röster
mot x 32.
Kreugerkraschen och Riksbanken
När ingenjör Ivar Kreuger den 12 mars själv gjorde slut på sin
bana, vållade detta stor oro överallt. Kreugerkoncernen var ett av
världens största affärsföretag, och man kunde vänta en ny kris på
näringslivets område ■— alldeles frånsett vad som sedermera
uppdagades, nämligen att Kreugerkoncernen i verkligheten varit världens
största svindlar företag.
Regeringen framlade förslag om moratorium, vilket omedelbart
beslöts av riksdagen.
Genom de förhållanden, som vid denna tid icke voro kända men
som senare kommo fram, hade ett av Sveriges största bankföretag.
Skandinaviska Kreditaktiebolaget, kommit i svårigheter. På förslag
av regeringen beslöt riksdagen därför bemyndiga riksgäldskontoret
att dels å statens vägnar teckna och erlägga likvid för förlagsbevis i
Skandinavbanken till ett belopp av 100 milj. kronor, ävensom lämna
samma bolag lån intill sammanlagt 115 milj. Dessutom ställdes till
regeringens förfogande ett belopp av 30 milj. kr. att användas för
lämnande av stöd åt svenska kreditinrättningar, som på grund av
rådande krisläge voro i behov därav. Lånet är amorteringsfritt åren
1932 och 1933, därefter återbetalas en tiondedel varje år.
I bankoutskottets yttrande Över riksbankens förvaltning och
valutapolitik m. m. hade en del anmärkningar framförts, dels av
majoriteten, dels reservationsvis.
Till en början lämnade utskottet en redogörelse för den
föreliggande situationen hösten 1931, då guldmyntfoten uppgavs. Det hade
ålegat bankofullmäktige att icke utan uppenbart nödtvång upphäva
guldmyntfoten. Det vore intet att erinra emot, att fullmäktige, sedan
guldmyntfoten blivit upphävd i England, underhandlade om ett lån.
Däremot ifrågasatte utskottet, om fullmäktige icke tidigare bort inse
svårigheten att erhålla ett lån. Strävandena att reglera kronans värde
borde taga till utgångspunkt den inhemska prisnivån och vårt eget
näringslivs behov. Det är uppenbarligen ett allmänt intresse, att
räntorna inom landet hållas på den lägsta möjliga nivå. — Häremot hade
utskottets högermän och en bondeförbundare anfört en reservation,
däri framhölls, att banko fullmäktige redan på våren 1931 bort
underhandla om lån. Riksdagen hade givit fullmäktige lånefullmakt. När
England lämnade guldmyntfoten, borde Sverige ha höjt diskontot.
I fråga om Kreugerkrediterna hade utskottet anmärkt, att dessa
krediter icke från början upptagits i bankofullmäktiges protokoll.
Sammanlagt uppgingo lånen till 158 milj. kr., varav 246 milj. förbrukats.
Det vore anmärkningsvärt, att så mycket pengar lämnats till ett
enda företag — och därtill ett starkt spekulativt sådant. Viktigaste
anmärkningen var dock den, att lånen lämnats för finansierande av
krediter till utlandet, sammanhängande med kapitaltransaktioner, av
vilka flertalet icke kunnat täckas på den internationella marknaden.
Den ifrågavarande kreditgivningen har minskat vårt lands likvida
penningtillgångar och sålunda föranlett en högre räntenivå.
Kreugerkrediten har varit en bidragande orsak till att guldmyntfoten måst
uppgivas. Redan i början av maj 1931 kade bankofullmäktige haft
15 — iV.X.-ii.
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
