Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artiklar - Penningväsendet och dess olösta problem. Av professor G. Westin Silverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. WESTIN SILVERSTOLPE
större och större mängder ha de fått sitt värde gent emot
andra varor starkt sänkt. De befunnos tidigt
användbara som bytesmedel och värdemätare men måste förr
eller senare träda tillbaka. Järnet trädde tillbaka för
kopparn, och kopparn trädde tillbaka för silvret, som i
sin tur och av enahanda skäl fått träda tillbaka för
guldet.
Ä andra sidan är det emellertid att märka, att
totalförrådet av vederbörande myntmetall lämpligen bör
växa, när produktionen av andra varor växer.
Penningtillgången bör ökas i samma takt som produktionen av
varor i allmänhet ökas, ty eljest får penningen ett undan
för undan ökat värde, vilket är liktydigt med att de i
pengar uttryckta priserna på det stora flertalet varor
tvingas beskriva en fallande kurva. Här som eljest
gäller det alltså, att för mycket och för litet skämmer
allt. Och det kan inte hjälpas, att kravet på penningens
fulla värdebeständighet helt enkelt blir ett krav på det
omöjliga, när en vara skall tjäna som underlag för
penningväsendet. Detta även om varan är en metall
och en så förnämlig metall som guldet. Det är mycket
begärt, att naturen från början skall ha tänkt på att
blanda in vederbörande metall i jordskorpan på ett
sådant sätt, att vi människor få tag i lagom mycket i
sänder, lagom mycket för att guld förrådet skall passa
till förändringarna i produktionen av andra varor. Lika
litet för guldets som för järnets, kopparns eller silvrets
del har naturen velat åtaga sig ett dylikt
precisionsarbete, och man kan inte lasta den därför.
Man kan tvärtom ha anledning till förundran över,
att det under ganska långa tider gått så pass bra som
det gjort, över att guldmyntfoten kunnat prestera så
pass mycket av stabilitet, som den faktiskt erbjöd under
tiden från låt säga år 1850 fram till år 1914. För
ali del, den i guld uttryckta allmänna prisnivån gick
under denna tidrymd upp och ned, både i långa och korta
vågor. När guldet från de nyupptäckta guldfälten i
Kalifornien och Australien efter år 1850 strömmade ut
på världsmarknaden, blev tillväxten i världens
guldförråd litet för stark i jämförelse med tillväxten i den
allmänna varuproduktionen, och prisnivån svarade med
att vandra ett gott stycke uppåt. Efter 1870 var det
guldet, som till» vidare kom efter i kapplöpningen, ty
Kalifornien och Australien hade givit sitt bästa, och
guldproduktionen sackade bakut. Följden blev ett pri»-
m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
