Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artiklar - Konsten och folket. Av fil. lic. Erik Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK BLOMBERG
domsverk en glad och feststämd apoteos till hemmet och
hemlivet, som en ersättning för allt det ljusa och lyckliga
han själv som barn måste försaka.
Men är inte denna konstnärliga önskeuppfyllelse en
helt och hållet individuell angelägenhet? Har den
egentligen något med folket att skaffa?
Ja, det har den otvivelaktigt, därför att individen inte
är någon isolerad företeelse utan ett led i ett kollektivt
sammanhang. Då den enskilda människan tolkar sin
egen skönhetslängtan och livshunger, blir hon på samma
gång en tolk för den miljö hon vuxit upp ur, den massa
som format henne, den klass hon representerar, även om
denna massa själv står främmande för konsten.
Men om konsten alltså är ett uttryck för sociala behov,
måste dessa behov gestaltas inifrån, som personliga
upplevelser och erfarenheter. För att kunna skapa, måste
konstnären tillkämpa sig ett visst mått av frihet och
oberoende, möjlighet att utveckla sin personlighet och
sitt känsloliv, en kamp besläktad med folkets strävan
efter ljusare och friare livsvillkor. Han representerar
därför det djupast mänskliga genom att skapa skönhet
ur sitt betryck, befrielse ur sin längtan och sitt lidande.
För att hålla oss till den bildande konsten är det bland
dem som vi beteckna som genier, dessa säregna andar
som tyckas leva i en egen osynlig och upphöjd värld,
Carl Larsson: Sagor, 1905.
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
