Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. En vinternatt i Ukrajna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han drack en klunk, hvarpå Buss tog det sista. Sedan
sutto de åter tysta, väntande på att dagen skulle inbryta.
Men dagen dröjde. Timmarne gingo. Då och då kikade
unge Buss genom springan vid lädergardinen, men ingen
ljusning kunde upptäckas.
De började åter samtala nu som så ofta förut om
kungen, som var föremålet för nästan alla deras tankar.
— Tycker du icke kungen blifvit sig något olik på
sista tiden? menade Buss.
— Olik? Hur så? frågade Hård.
— Jo, han har blifvit så tyst och inbunden tycker jag.
— Tyst har han ju alltid varit.
— Ja, men icke på det sättet.
— Hur menar du?
— Jag menar att det nästan ser ut som om han undflydde
sina generaler och helst ginge för sig själf.
— Nå, hos dem har han väl intet särskildt nöjsamt.
De träta ju ständigt. Rehnskiöld kan icke tåla Lewenhaupt
och har för öfrigt utträngt honom ur kungens gunst. Den
lärde och blygsamme generalen med de nötbruna ögonen
har ju allt efter den olyckliga affären vid Lisna, då han
visserligen slog sig igenom tsarens öfvermäktiga troppar
men miste alla sina förråder, som voro afsedda för härens
underhåll, flere kanoner och en mängd folk, ej fått något
befäl. Kungen tycker i dessa svåra tider mer om den stortalige
Rehnskiöld. Och dock kan jag likväl icke värja mig
för den tanken, att det vore bättre om kungen frågade efter
Lewenhaupts mening. Han är kanske vår bäste general.
— Kanhända. Men för öfrigt... Kungen afgör ju alltsamman
själf.
— Ja, han vill ha hela ansvaret på sig allena.
— Det är nog ett tungt ansvar. Tror du icke det, Hård?
— Det tror jag för visso. Men han vet att han följer
sin rättvisa sak, hur långt det än skulle bära, ända tills
han stupar för sin kula.
— Stupar för sin kula... Det kanske sker förr än
någon anar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
