- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
30

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. En vinternatt i Ukrajna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Närmare och närmare kom fienden. Deras pikar och
färglysande dräkter glänste i solskenet.

Men tåget såg så besynnerligt ut. Oaktadt svenskarim
med all makt stormade an, tycktes den öfverlägsna fienden
icke göra någon min att mottaga deras angrepp. De tågade
fram lika lugnt som förut. Och livad var detta? Gick
trossen i têten? Besynnerligt! Men sannerligen kunde icke
pu urskiljas en rad af vagnar, som färdades främst.

Kungen höll ett ögonblick in sin häst och satte
fältkikaren till ögat.

Han ryckte till och ett drag af glädje och förvåning
spred sig öfver hans drag.

Ifrigt betraktade han de antågande genom kikaren. Så
sänkte han den och ropade:

— Mazepa... Ändtligen!

Och från ryttarskaran höjdes ett glädjerop:

— Mazepa! Mazepa! Den store kosackhetmanen. Vår
bundsförvandt.

Kungen vände sig till sina ryttare:

— Det lider intet tvifvel, att det är Mazepa och
förtrupperna af hans här, som vi se framför oss. Framåt!

Och skaran sprängde åter i väg i en hvinande galopp.

Då Mazepa igenkände kungen, steg han hastigt ur
vagnen, strök den broderade pälsmössan från sitt hvita hufvud
och närmade sig djupt bugande.

Kungen hoppade genast af hästen, stack mössan under
vänstra armen och gick honom till mötes med korta steg,
under det han kruserligt bockade sig.

— Det är mig en stor lycka att mina ögons ljus få
skåda ers glorvördiga majestät, yttrade Mazepa på klingande
latin.

Kung Karl svarade med en sirlig komplimang
äfvenledes på latin.

Så förgick samtalet, medan tropperna tågade förbi de
svenske ryttarne och Mazepas vagnar, hvari han hade sina
guldtunnor, fruntimmer, klädeskistor och betjänter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free