- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
32

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. En vinternatt i Ukrajna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det var en brokig skara som passerade förbi de förvånade
svenska soldaterna. Zaporoyer, kosacker, valacker, tartarer
drogo fram på sina små ruggiga hästar. Det var snarare som
ett zigenarfölje än en välordnad trupp. Många sutto druckna
till häst. Många sjöngo vilda, lidelsefulla, entoniga,
klagande sånger. Andra skrattade så att deras stora, hvita
tänder lyste som vilddjursbetar ur de blodröda munnarne.
Trummor dånade, flöjter pepo. De svängde sina brokigt
tofsprydda pikor och svärd. Somliga hade endast pilbågar;
andra flintbössor, dem de skakade i trotsig glädje.

Kungen fann behag i Mazepa. Ofver den sextioårige
gamle hetmanen, hvilkens svartbruna ögon trots hans hvita
hår lifligt blixtrade, låg ett drag af storslagen äfventyrare,
af trotsig ödesman, som mycket tilltalade kung Karl.

I början bestod samtalet endast af ömsesidiga
komplimanger.

— Nu, sade Mazepa, ha ers majestäts segrande vapen
framträngt så långt att föga mer än åtta mil återstår till
Asien.

Det kom ett drömmande uttryck öfver konungens
väderbitna ansikte.

— Asien .... Asien! mumlade han. Ar det verkligen
så nära. Ja, då måste vi gå dit för att kunna säga att vi
också varit i Asien.

Till en början ville kungen icke utfråga storleken af
den här, som hans bundsförvandt medförde. Han betraktade
uppmärksamt de förbitågande trupperna. Han fann dem
visserligen oordnade, halfvilda, åt deras pilbågar och
föråldrade bössor log han; men deras fantastiska utseende,
deras ypperliga ridkonst, deras käcka trotsighet slog an på
honom. Till slut kunde han icke hålla sig.

— Detta är väl endast förtrupperna af ers exellens
här? frågade han.

— Ah, ers majestät, svarade Mazepa och gjorde
korstecknet. — Detta är allt livad jag medför.

— Hvad!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free