Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lilla kommendant, du skall hänga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
funnos, inga yxor att fälla träd med; och därför måste
anfallet uppskjutas. Hären lägrade sig en half mil utanför
fästningen och kungen tog kvarter i en by i närheten.
Det blef afton... julafton. Kölden ökades. Den var så
stark att vilda fåglar sutto stelfrusna på grenarne och kunde
tagas med händerna. Inga krigsrörelser kunde företagas,
man måste stanna där man var och fira julhelgen.
Den blef icke allt för glad. En och annan soldat gjorde
sig väl en god stek af de fångna fåglarne, men de flestes
julgröt bestod endast af en beta hårdt bröd. Endast en ringa
del af folket fick rum under tak. De flesta måste tillbringa
julnatten ute i snön. Här sökte de reda sig så godt de
kunde. Långa och höga med halm virade gärdesgårdar
uppfördes och innanför dessa lägrade sig manskapet. Men
liksom natten utanför Gadjatj’s murar fröso äfven nu
hundratals människor och djur ihjäl och äfven kungen ömkylde
sig flere gånger i ansiktet.
Natten svann under psalmsång och suckar, medan
längtande tankar ilade mot de fattiga hemmen, där mor
och barn och kära vänner nu sutto kring den doftande
gröten och julljusen kastade sitt sken på den uppslagna bibeln.
Den minste läser bordsbönen och tackar den gode Guden
för allt hvad han gifvit dem och ber honom skydda mor
och syskon och fosterland och först och sist far, som strider
långt bort i det hedniska landet. Så tar gamlingen på sig
sina brillor och läser med darrande stämma ett kapitel
ur bibeln.
Hur många längtade icke att denna julnatt sitta i eget,
fredadt hem, i lugn och lycka, smekande barn och hustru
i stället för att ligga här ute på kalla marken och förfrysa!
Men hvad skulle de göra? Dit kungen gick, dit måste de,
dit ville de följa honom. De kunde icke annat. Aldrig
uppsteg en tanke hos dem att öfvergifva honom för att
rädda eget skinn. Hade han icke delat alla deras faror?
Hade han icke gått främst mot fienden? Hade han
någonsin skonat sig? Bar han icke samma dräkt som de? Sof
han icke på marken eller på en halmkärfve som de? Åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
