- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
52

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lilla kommendant, du skall hänga!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vill det; och då så... Och intet skydd för stegbärarne...
Få se hur Rehnskiöld kommer att reda sig... Och våra
kanoner skola mäkta hålla vallen ren!... Få se; få se...
Lyckligt vore om så skedde. Men jag betviflar...

Gyllenkrook reste sig från fältstolen och gick några
slag fram och tillbaka.

— Men hvad skall det tjäna till! Hvad skall det tjäna
till! utbrast han häftigt för sig själf, medan han knäppte
med fingrarna. — Icke skulle denna ryska besättning så
mycket oroat oss. Men hans majestät vill slåss och
tänker icke på hur mycket folk, gamla härdade, bepröfvade
krigare, hvilka aldrig kunna ersättas, som kommer att
förloras. Bara fäkta och fäkta, sak samma om det är till nytta
eller ej. Bara slåss, hugga med pampen och låta kanonerna
dåna. Kan aldrig vara stilla, aldrig lugn, aldrig tänka efter.
Nej, nej. De tankarne blefvo nog icke de ljusaste... Fast
nog tänker han. Går om nätterna fram och tillbaka och
tänker, fast han ej vill låtsas därom. Men jag ser nog om
mornarne, hur litet han har sofvit och hvad som kväljer
honom, fast han alltid småler, hur svårt det än är och hur
svårt han än känner det... Detta evinnerliga småleende!
Det kan ju göra en galen. Det är som om hans majestät
ginge i en dröm, mot ett mål, som vi andra dödliga icke
kunna se. Men hvart vill han? Hvart vill han?

... Och nu har Mazepa — skön figur, den där
svartögde, liflige kosackhetmanen ! — nu har Mazepa, som skrutit
af att möta oss i spetsen för en här på tjugu, trettio tusen
man, kommit som en flykting med knappa två tusen. Och
utan förråder. Alltid några munnar till att mätta, då man
icke vet hvar man skall få proviant till sina egna. Men
Mazepa har slagit an på kungen. Hans majestät är nöjd,
alltid nöjd, hur sakerna än gestalta sig.

... Och nu har Mazepa inbillat att det endast återstår
en tio mil till Asien. Och dit vill han gå. Samma dag
som Mazepa kom till lägret tillkallade han ju mig och
befallde mig göra mig underrättad om vägarne till Asien.
Jag sade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free