Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lilla kommendant, du skall hänga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de med hvinande gevärssalfvor. Kamrater föllo till
höger och vänster. Mörkt var det som under natten.
Värjhuggen haglade, kulorna pepo. Men steg för steg trängde
de svenske framåt.
Nu började ryssarne en annan taktik. Från murarne
nedkastade de bjälkar, stenar, sjudhett vatten. Det var
som att befinna sig i helvetet, tyckte unge Buss, där han
kämpade vid Kruses sida. Han hade blifvit skållad på ena
kinden och en bjälke hade snuddat vid hufvudet, som dock
någorlunda skyddades af den tjocka pälsmössan. Kruse
själf hade fått ett hugg i vänsta armen, så att han måste
föra den långa pampen med en hand. Man slogs på måfå.
Ofta träffades vänner, och de bakomstående hade svårt att
värja sig för de främres hugg, då de höjde pamparne öfver
hufvudet.
Porten var för trång. För få svenskar kunde komma
in där och de som lyckades blefvo nästan till sista man
nedhuggna. Det var omöjligt att uthärda. Man måste draga
sig tillbaka. Och när så de i porten kämpande hörde de
utanför stående skrika att de svenska kanonkulorna slunto
mot de isbelagda vallarne och slogo ned bland de svenska
tropparne grepos de af förskräckelse och skyndade tillbaka
i vild flykt. Kruse och Buss drogos med och ryssarne
barrikaderade under segerskrän porten.
Öfversten svor och bannade. Men omöjligt. Det käcka
Lif-Regementets karlar ville icke åter låta föra sig i elden,
sedan de märkt att de blifvit beskjutna icke blott af fiendens
utan äfven af sina egna kanoner.
Under tiden hade härarne kommit fram med
stormstegarne. Från två höjder susade svenskarnes kanonkulor
mot den isbelupna vallen för att hålla denna ren från
fiender, under det knektarne uppsatte stegarne. Men livad var det
den försiktige och omtänksamme Gyllenkrook hade spått?
Kanonerna kunde ej förhindra ryssarne att i massor sticka
upp hufvudena och nedskjuta de oförvägne, dödsföraktande
bärarne. I hopar föllo de och kung Karl, som på afstånd
åsåg stridens gång, måste erkänna inom sig själf, att Gyllenkrook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
