Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lilla kommendant, du skall hänga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gaf dem en ordentlig skrapa och sörjde för att brännvinet
i små kvantiteter lika delades ut till så många som möjligt.
Först hade dock regementsprästerna fått sin del däraf för
att därmed ga omkring och gifva döende nattvarden. Man
hade intet vin, och därför fick man välsigna den starka
drycken, låta den föreställa Kristi blod och därmed fukta
deras läppar.
En fänrik sprang fram till kungen med en bägare wodka.
Kungen luktade på det, rynkade så ögonbrynen och slog
ut alltsamman i snön. Däremot höll han väl tillgodo med en
dryck vatten och några tämligen nybakade bröd, som en
officer bjöd honom Han tog ett par kakor, bröt dem midt
itu, behöll själf en bit och räckte de öfriga delarne
stillatigande till officeren och några generaler som stodo kring
honom.
Sedan det ringa bytet: några hundra säckar mjöl,
en del tunnor med salt kött samt en hjord nötkreatur,
blifvit hopsamladt, gafs på eftermiddagen order till
uppbrott. Trummorna gingo, regementena ordnade sina led,
musiken spelade, fanorna höjdes och tåget mot det en mil
därifrån belägna Gadjatj begynte. I spetsen red kung Karl
med drabanterna.
Den mulna vinteraftonen begynte skymma. Solen som
likt en dunkelröd skifva hängde strax ofvan grantopparne och
färgade de mörka molnen blodröda med gyllene kanter,
sjönk allt mer och mer och skuggorna begynte falla tunga
och svarta öfver snöfälten.
Förbi stupade och döende krigare gick regementenas
marsch. Mången braf soldat vände sig om i ledet och
nickade ett sista farväl till en fallen kamrat.
— Kommer jag någonsin hem och bort från detta
elände, skall jag nog söka upp din kvinna och dina barn
och säga dem, att du fäktat som en god soldat och stupat
med ära för din kung och ditt fosterland.
Så vände han blicken mot norr, där polstjärnan svagt
började tindra fram, och det var nästan som om en suck
trängt sig fram ur den väderbitne krigarens bröst vid tanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
