Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Din eländige kaftanafskärare och tsariske skurk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och Ilja Wassiljewitsch slog knytnäfven i bordet sä att
det dånade och bägarne hoppade på träplankorna.
Jeroschka och Nazarka betraktade höfdingen med mulna
blickar, men vågade icke göra några invändningar. I stället
vände de sin ilska mot hvarandra.
— Nå, fick du henne? frågade Nazarka hånfullt.
— An du då? Du blef allt lurad, genmälte Jeroschka.
— Du, din lömske hästtjuf!
— Du, din fege fiskplundrare!
— Du!...
— Du!...
Nazarka och Jeroschka hade redan dolkarne till hälften
dragna, då Ilja Wassiljewitsch’s dånande stämma åter hördes.
— Tyst, därborta! Det vore väl djäfvulen om I icke
kunnen hålla munnen på er. Vi ha kommit hit för att
rådgöra med hvarandra, dricka woodka och ha det
muntert, men icke för att gräla. Kunnen I icke hålla er lugna,
mån I packen er hädan.
Jeroschka och Nazarka sägo skamflata ut efter
tillrättavisningen. Båda flyttade sig så långt från hvarandra som
möjligt, drucko med de andra och tego.
Men under tiden satt föremålet för trätan, den vackra
Mitja, på en klipphäll vid stranden och lagade nät.
Det var en högväxt, smärt sextonårs flicka med
blåskimrande svart hår och stora, djupsvarta, strålande ögon.
Näsan var liten men rak och hela ansiktet något
magerlagdt. Kring lifvet hade hon en beschulet, en rikt broderad
jacka, den korta kjolen räckte icke ned till fotknölarne och
visade tydligt de fina smalbenen och de små, af röda
lädertofflor klädda fotterna. Kring de mörka lockarne hade hon
virat en näsduk.
Mekaniskt sysslade hon med att hopbinda refvorna i
nätet. Men gång efter annan sjönk detta ned i hennes knä.
Hon lyfte hufvudet och riktade dem drömmande mot öster.
Så kunde hon sitta långa stunder, till dess hon väcktes af
gamla Morjankas kraxande stämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
