Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Din eländige kaftanafskärare och tsariske skurk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lättfotad var han, att, fastän de redo för lösa tyglar, kunde
han nästan hålla jämna steg med dem. Det förargade en
af zaporogerna och plötsligt ser jag honom kasta om hästen,
störta rakt på min bror, min Kobita, och stöta piken i hans
bröst. Han föll genast till marken. Jag gaf till ett
genomträngande skri och sökte kasta mig af hästen. Men den
usle zaporogen höll mig alltför säkert fast.
— Stackars Mitja! hviskade Marjanka deltagande.
Hon hade alldeles glömt bort sina två fiskar, som hon
tappat i vattnet, och de flöto nu med bukarne i vädret
nedför floden.
— Nå, men den andra flickan, din kamrat, hur kom
det sig att hon icke också kom hit? frågade hon efter
en stund.
— Min kamrat. Jo, det var innan min bror stöttes
ned. Då zaporogen, som röfvat henne, ridit ett stycke,
lutade han sig ned och betraktade henne närmare.
Plötsligt gaf han till en svordom och ropade: Fy, hvad du är
ful! Dig får jag ingen nytta af. Och så kastade han
henne handlöst på marken. Jag skulle önskat att jag också
varit ful, så hade jag kanske också blifvit bortkastad,
suckade Mitja.
Aftonen kom och dimman steg upp ur floden. Vid
zaporogernas bord hade det gått muntert till. En tredjedel
af sällskapet låg redan dödfull under bordet. De
öfverlefvande skrålade och sjöngo, dansade eller grälade och
slogos. Endast två af dem, höfdingen Ilja Wassiljewitsch
och hans förtrogne Dmitri Andreitsch, hade hållit sig något
så när nyktra. De samtala om det förestående
krigståget.
— Mazepa ska’ du se är en fiffig karl, sade Ilja
Wassiljewitsch något sluddrande på målet.
— Hu-ur så? frågade Dmitri Andreitsch.
— Ah, så han har lurat tsaren.
— Ja, jag vet att han gjort uppror mot honom.
— Visserligen. Men så han har lurat honom. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
