- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
105

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hvem är du, svartögda flickebarn?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framåt. Då de två svenskarna, trots alla hennes ord, icke
tycktes förstå henne, gaf hon till ett utrop och galopperade
vidare. Kruse och Buss följde snabbt efter henne.

— Sakrament så vacker flicka! Svart som en natt och
ett par ögon, som kunna tända eld på hundra, byar. Det
vore någonting för mig. Hon är mycket vackrare än Mazepas
dotter. Men den här ska’ väl Kruse ta hand om, mumlade
unge Buss, medan han red vid dennes sida.

Då han vände sig om i sadeln, kunde han se huru
kosackerna svängde med lansarne och armarne. Trots att
de båda svenskarne sporrade sina hästar till det yttersta,
tycktes likväl förföljarne vinna på dem. Kruses och Buss
utsvultna kampar kunde icke upptaga täflan med
kosackernas präktiga djur.

Till slut ledsnade Kruse på denna kapplöpning. Då de
kommit i närheten af lägret och sågo svenska soldater
omkring sig, fattade han flickans häst i tygeln och höll in den.

Åter brast hon ut i en ström af obegripliga ord, under
det hon samtidigt, med alla tecken till förskräckelse, pekade
på kosackerna.

Kruse endast log och visade på de svenska soldaterna,
som från alla håll kommo springande mot dem. Då lugnade
sig flickan och sänkte hufvudet till tecken att hon gaf sig
under hans beskydd.

Nu kommo kosackerna sprängande i vild fart. De
voro alldeles ursinniga. De skreko, tjöto, svängde sina lansar
och gjorde min af att på ögonblicket nedgöra både Kruse,
Buss och den unga flickan. Men de båda svenskarne endast
drogo lugnt sina värjor och ropade an några knektar.

— Hvad viljen I? frågade Kruse på ryska till kosackernas
häpnad.

Åter hördes ett bullrande sorl af vredgade röster.

— Tyst! En af er skall tala, annars uppfattar jag ej
hvad I sägen.

Kosackerna lugnade sig något och Ilja Wassiljewitsch
— ty det var han tillsammans med sina underhöfdingar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free