- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
107

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hvem är du, svartögda flickebarn?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kruse kände sig obehagligt berörd och rynkade bistert
ögonbrynen.

— Hvad menen I? Hvarför skratten I?

Zaporogerna svarade ej utan fortforo att skratta af full hals.

— Nej, hör på den dumsnuten! Han bjuder tjugu
dukater. Ha, ha, ha! Och det tror han vi skulle sälja
flickan för! Han måtte vara fullständigt galen.

— Nå, ska ni ha tjugu dukater?

Åter utbrusto zaporogerna i en dånande skrattsalfva.

— Tjugu dukater! Vi som kunna få hundra, ja mera,
af turkarne. Se, så vacker flickan är! Se, hvilken växt,
hvilka armar, hvilka ögon, hvilken barm, hvilka ben, ropade
Ilja Wassiljewitsch och gjorde min af att lyfta på flickans
rosenfärgade kjol.

Mitja drog sig skygg undan. Buss störtade fram och
drog värjan till hälften ur slidan men hejdade sig på en
vink af Kruse.

— Ja, mer än tjugu dukater ger jag ej för flickan. Och
förresten har jag icke flere pengar. Antingen tagen I mot
dem som betalning eller också behåller jag Mitja med våld.

Skrattet tystnade och zaporogerna stirrade bistert på de
båda svenskarne. Ilja Wassiljewitsch utropade vredgad:

— Med våld! Du skulle endast försöka. Hör hit,
kamrater. Låt oss återtaga flickan från den svenske skurken.

Zaporogerna fällde sina lansar och det tycktes som om
de skulle öfverfalla och nedgöra de två svenskarne. Men
innan de hunnit utföra sin afsikt, hade Kruse ropat an
några knektar. Dessa omslöto nu zaporogerna och visade
dem hotfulla miner.

Ilja Wassiljewitsch tystnade plötsligt och gjorde tecken
till sina kamrater att draga sig tillbaka. Han erinrade sig
ändamålet med sin resa: att ingå förbund med den rykt
bare svenske kungen och med hans tillhjälp frigöra sig från
tsarens herravälde, och då lämpade det sig ju ej rätt väl
att genast råka i strid med hans soldater och detta för en
ung flickas skull.

Han red fram till Kruse och log ett bredt leende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free