- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
108

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hvem är du, svartögda flickebarn?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Nå väl, sade han. Efter flickan behagar dig så
mycket, skall du väl få henne. Jag skänker dig henne.

Förvånade hörde de andra zaporogerna sin höfdings
ord. De kunde knappast tro sina öron. Skulle han till den
oförskämde svensken skänka bort en slik dyrbarhet, som de
med möda röfvat och som var värd mycket pengar?

Jeroschka och Nazarka gåfvo högljudt sitt ogillande
tillkänna.

— Tig! Jag handlar som jag behagar, skrek Ilja
Wassiljewitsch och betraktade dem med ljungande ögon.
De båda missnöjda kosackerna tego ögonblickligen och
den förståndige Dmitri Andreitsch passade på att hviska i
deras öron:

— Det var en fin list af Ilja Wassiljewitsch att skänka
den svenske officeren flickan. Nu kanske vi kunna utverka
oss bättre villkor i förbundet med den svenske kungen.

— Aha! utbrusto Jeroschka och Nazarka och sågo sig
omkring med plirande ögon.

Och så hände sig att den svartögda tscherkessflickan
Mitja blef löjtnanten vid kungliga Lif-Regementet Erik
Kruses egendom.— — —

Få dagar efter det zaporog-kosackerna afsändt brefvet till
tsaren, hvilken de visste var i antågande mot Pultava, hade
de, fem tusen man starka, brutit upp för att sluta sig till
kung Karl och svenskarne.

Under vägen fingo de kännedom om att tsaren
verkligen mottagit och läst deras oförskämda epistel, hvilket
vållade dem mycken glädje. Att äfven den kosack, åt hvilken
Dmitri anförtrott den, lyckats rädda sitt eget skinn och
hvarken blifvit hudflängd, rådbråkad eller skickad till Sibirien,
förargade dem. Hellre hade de sett att de blifvit honom
kvitt, sedan han uträttat sitt uppdrag.

Den stackars kosacken hade emellertid anat oråd. Ju
mer han tänkte på det illistiga grin, som framträdde på
Dmitris ansikte, när denne lämnade honom brefvet, och
ju närmare han kom de ryska trupperna, dess mer
tvehågsen blef han. Det var ingen småsak att träda inför den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free