- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
111

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hvem är du, svartögda flickebarn?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Hm... Hm! brummade llja. Vi skola först endast
fråga dig om några saker... Hvar träffade du tsaren?

— Jag begaf mig till hans tält, visade brefvet för
vakten och sade, att jag medförde viktiga underrättelser.

— Och du blef insläppt?

— Ja.

— Och tsaren läste brefvet?

— Ja.

— Nå, hvad sade han sedan?

— Han gaf mig ett guldmynt och befallde mig hälsa
hans trogna zaporoger.

Ilja Wassiljewitsch och hans män stodo ett ögonblick
stumma af häpnad. Så utbrusto de i en dånande
skrattsalfva, hvilkens orsak den stackars kosacken omöjligt kunde
förstå.

— Hans trogna zaporoger!... Han gaf dig ett
guldmynt och bad hälsa. Ha, ha, ha!... O, du store, hvilken
ljugare!... Det var den mest praktfulla lögn, vi hört på
länge, skreko zaporogerna om hvarandra, medan de vredo
sig af skratt.

Men Ilja Wassiljewitsch rynkade ögonbrynen.

— Du ljuger, eländige! röt han.

— Ljuger! Nej visst icke. Vid Gud, hvart enda ord
är sant, bedyrade kosacken.

— Tig! skrek IIja ursinnig. Så vet då, att brefvet
innehöll de värsta förolämpningar mot tsaren, och att vi
däri uppsade honom vår tro och lydnad. Och du skulle
ha framburit detta bref till tsaren och i belöning fått ett
guldmynt! Erkänn att du ljuger!

Nu bleknade kosacken. Med många ord och
slingringar förklarade han att saken icke fullt förhöll sig så,
som han först berättat. Han hade nog sökt tsaren, sade
han, men omöjligt kunnat finna denne. Då hade han af
egna penningar gifvit en rysk soldat en stor summa för
att denne skulle framlämna brefvet, hvilket denne vid sin
själs salighet lofvat att göra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free