- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
114

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hvem är du, svartögda flickebarn?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

morgon. Då skulle Ilja icke säga någonting om, att vi gått
ifrån vakten. Här blir odrägligt att sitta hela natten,
fortsatte Dmitri.

— Ja, vi gå härifrån. Men hur ska vi få Nazarka att
sitta kvar och ensam öfvertaga vakten? Han vill nog lika
gärna bort som vi.

— Jo, jag vet ett sätt.

— Hvilket? frågade Jeroschka förvånad öfver
säkerheten i kamratens tal.

— Jo, Nazarka är ju alldeles galen i brännvin. Mer
än någon af oss.

— Nå, än sen?

— Jo, jag har gömt undan litet åt mig på en flaska.
En del däraf häller jag på en mindre flaska och bjuder
Nazarka mot villkor, att han ensam öfvertager vakten. Jag
säger honom att jag icke har mera. Resten ta vi med oss
på jakten.

Dmitri aflägsnade sig. Jeroschka vände sig till Nazarka,
som satt ett stycke från dem och samtalade med Lukaschka
och Marjanka. Vackra Mitja hade redan lagt sig att sofva.

— Hå, hå, ja! Den som ändå hade sig en tår
brännvin, suckade Jeroschka.

Nazarka lystrade till likt en hingst, då han får väder
af ett sto.

— Brännvin! upprepade han och smackade med tungan.
Ja, djäflar, att man icke skall ha en droppe.

Nu återvände Dmitri. Han höll i sin hand en liten
flaska, som han tycktes ämna föra till munnen. Nazarka
betraktade honom med lysande ögon.

— Hvad har du där? frågade han misstänksamt.

— Bara litet wodka.

Med ett skutt var Nazarka på benen.

— Ack, låt mig få smaka, far lille. Bara en enda
droppe, bara så jag kan fukta läpparne.

— Nej, jag har så litet, svarade Dmitri.

Nazarka gaf honom en mörk blick, som om han velat
mörda honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free