- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
115

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hvem är du, svartögda flickebarn?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Men vänta! Jag har ett förslag, utbrast Dmitri
plötsligt.

— Hvad då? frågade Nazarka, hos hvilken hoppet att
bekomma litet brännvin åter vaknade.

— Jo, du skall få det här. Jag är icke så angelägen...

— Får jag det! Ack, lille far, hvad du är snäll, ropade
den öfverförtjuste Nazarka.

— Ja, men på ett villkor.

— Och det är?

— Att du stannar här och ensam öfvertager vakten,
medan jag och Jeroschka gå ut på jakt.

— Hm!

Nazarka såg sig fundersamt omkring. Att sitta ensam
vaken hela natten var icke så trefligt. Men å andra sidan
brännvinet!

— Men hvad tror du väl Ilja Wassiljevitsch skall säga?
yttrade han.

— Bah! Därom behöfver du ej bekymra dig. Det
blir min sak. Och kommer jag bara hem med en fet hjort,
tänker jag nog Ilja blir nöjd. Nå, vill du?

Dmitri höll upp flaskan framför Nazarkas ögon. Dessa
lyste af begär.

— Ja, ja, hviskade han och grep flaskan, som han
ögonblickligen satte för munnen och tömde till sista droppen.

— A-h-h!! mumlade han i det han åter slog sig ned i
gräset bredvid Lukaschka.

Dmitri och Jeroschka togo sina bössor och aflägsnade
sig smygande.

Snart hade sorlet från deras drickande och skrålande
kamrater förtonat och de befunno sig i tysta skogen. Intet
ljud hördes utom vinden, som susade i trädgrenarne, och en
och annan fågel som skrek. Dmitri Andreitsch gick tyst
och lätt som ett spöke, då och då nedhukande sig vid
vattenpölarne för att i det svaga månskenet undersöka, om där
fanns några spår.

Plötsligt hördes ett brakande bakom honom.
Ögonblickligen stannade han och spanade efter ett vildsvin eller en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free