Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hvem är du, svartögda flickebarn?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Detta skall stämma Ilja Wassiljewitsch vid godt
humör, sade han, i det han åter kastade det ned på marken.
Så böjde han sig ned för att undersöka om kosacken
hade något värdefullt på sig. Men intet fann han, hvarken
kläder, penningar eller smycken.
— En så’n fattiglapp!... Men bössan och dolken kan
jag väl använda, ehuru de ej äro bland de bästa,
mumlade han.
Han tog dem, sparkade till liket ett tag och gick sin
väg med det afskurna hufvudet i handen.
— Nu gå vi väl hem, menade Jeroschka.
— Hem! Visst icke. Ännu är det ju ej mera än
midnatt, och jag vill gärna äta färsk vildsvinstek till frukost i
morgon.
Dmitri kröp åter in bland buskarne på stranden, medan
Jeroschka gick till sitt pass, sedan han fått uppmaning att
bättre gömma sig.
Timmarne gingo. T öster började himlen redan ljusna.
En silfverhvit dimma höjde sig ur vattnet och svepte
höljande kring stränderna. Långt borta från lägret hördes det
svaga galandet af en tupp. En och annan fågel hade
vaknat och slog med vingarne, och alldeles intill sig kunde
Dmitri höra örnungarnes gälla skrik.
Han hade så småningom försjunkit i drömmerier, där
han satt småhuttrande i den kyliga natten med bössan i
knäet, färdig att hvarje ögonblick aflossas. Han tänkte på
Mitja, som ban röfvat från tscherkesserna. Han tyckte hon
var bra vacker och skulle gärna velat göra henne till sin
duschinka, sin älskarinna, om han bara vågat och det icke
stridt mot zaporogernas plägseder.
Plötsligt hörde han ett knakande i buskarne, som
efterföljdes af ett plumsande i vattnet. Han spratt till och höjde
bössan. Den mörka silhuetten af ett stort vildsvin visade
sig alldeles intill honom. Djuret stod i vattnet till buken
och drack ifrigt.
Dmitri höll andan. Hjärtat klappade på honom af
jägarfeber. Han lade kolfven till kinden och siktade noga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
