- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
121

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hvem är du, svartögda flickebarn?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En knall! och det tumlade omkull i vattnet, stendödt som
träffadt af blixten.

Jeroschka, som endast lyckats skjuta två fasaner, kom
tillstädes och genast började flåendet och styckandet af djuret.

Det var en stor, fet vildgalt med väldiga betar. Dmitri
fingrade med förtjusning på dem.

— Nu tänker jag allt Ilja Wassiljewitsch skall blifva
nöjd och icke säga någonting om att vi lämnat vakten.
Jeroschka nickade bifallande.

Lastade med hvar sin vildsvinsdel, och Dmitri bärande
kosackens afskurna hufvud vid håret, begåfvo de sig på
hemvägen. Det var nu nästan ljust och de kunde hitta
bättre än under natten. Platanernas och almarnas knoppar
stodo svällande gröna och ur marken steg upp en stark doft
af vår och mylla.

— Har du något brännvin kvar? frågade Jeroschka.

— Nej, sade Dmitri, men passade på, att då kamraten
ett ögonblick vände sig om, tömma sista droppen.

Tysta gingo de fram genom skogen. Fåglarne hade
vaknat och hälsade morgonen. En och annan hare skuttade
förbi med rumpan i vädret och högt upp i den dunkelblå
luften seglade två stora örnar.

Plötsligt genljöd skogen af ett väldigt brakande. Dmitri
och Jeroschka kastade ögonblickligen köttet på marken, men
innan de fått upp sina bössor, störtade ett vildsvin fram
ur snåret. Dmitri hann kasta sig undan, men Jeroschka, som
var tyngie på foten, snafvade och föll omkull. Besten
störtade sig öfver honom och tillfogade honom ett djupt hugg
i ena låret. I samma ögonblick hade Jeroschka fått fram
sin dolk, som han körde in till fästet i djurets bringa.
Öfverraskad lyfte svinet på hufvudet och hejdade sig i nästa
angrepp, hvarvid Dmitri fick tillfälle att skjuta. Med
genomborradt hufvud föll djuret öfver Jeroschka. Det var en
sugga, sannolikt galtens maka, som af blodlukten letat sig
fram till de två zaporogerna.

Sedan Jeroschkas sår, som visserligen befunnos vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free