- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
124

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hvem är du, svartögda flickebarn?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Ack, lilla Mitja, ack, min dufva, om du ville vara
snäll och skaffa mig något.

— Det vågar jag ej. Om jag upptäcktes, finge jag
stryk.

— Ack, min dufva! Ack, lilla Mitja! Jag skall gifva
dig de vackraste skinn. Jag skall skänka dig smycken. Jag
skall försvara dig. Jag skall...

Till slut låtsade Mitja gå in på hans begäran.

— Jag ska’ försöka, yttrade hon och reste på sig.

I sin förtjusning fattade Nazarka hennes hand och
kysste den. Men om han sett den glimmande blick af hat,
som sköt ur tscherkessflickans svarta ögon, skulle kanske
hans kyssar blifvit mindre glödande.

Efter en stund återkom Mitja smygande tyst som en
katt med ett helt kärl fylldt af brännvin.

Nazarka höll på att gifva till ett utrop af glädje, men
hejdade sig och grep girigt efter kärlet.

Kluck! Kluck! Kluck! lät det från hans strupe.

Han tog sig en duktig klunk. Och när han ändtligen
höll upp, torkade han sig med handen om munnen och
mumlade:

— Åh, lilla Mitja, hvad du är snäll! Hvad du är för
en präktig flicka!

Mitja log och uppmanade honom att dricka.

— Skynda dig, innan någon kommer!

Och Nazarka skyndade sig.

Snart hade han tömt kärlet och verkningarne började
visa sig. Allt tyngre blefvo hans ögonlock, kroppen sjönk
samman och inom få minuter föll han dödfull till marken.

Ljudliga snarkningar tillkännagåfvo hans djupa sömn.
Då var tiden inne för Mitja att handla.

Hastigt väckte hon Marjanka och Lukaschka.

— Hvad är det!... Är det redan morgon? frågade de
yrvakna.

— Nej, det är blott något öfver midnatt. Men Nazarka,
som skulle vakta oss, är rusig och sofver hårdt. Nu är
ögonblicket inne att fly.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free