- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
138

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Icke ens en underofficer blottställer man så!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förlägna blickar och låtsades icke märka kamraternas spefulla
yttranden.

En stund därefter fick kungen se en sjukvagn
öfverspänd med tältduk stå vid sidan af ett skjul. En dräng
lutade sig mot vagnen och halfsof i solskenet.

Kungen blef nyfiken att få veta hvem den sjuke kunde
vara och närmade sig vagnen.

— Ligger det någon därinne? frågade han drängen.

Denne, som icke märkt kungen, ryckte förskräckt till
och gnuggade sig i ögonen.

— Nå, svara då! Finnes det någon därinne?

— Ja, e... ers majestät, mumlade drängen ännu så
förskräckt öfver den oväntade åsynen af kungen att
tänderna, trots den starka värmen, skallrade i munnen på
honom.

— Hvem är det då?

— En fänrik Hård vid Lifregementet.

— Sofver han.

— Jag vet icke. Jag skall se efter, svarade drängen
och lyfte på tältduken.

I vagnen låg Conrad Hård, ännu sjuk efter den kalla
natten i vintras, då hans håda fötter förfröso och tårna måste
afklippas. Genom en springa i duken hade han sett kungen
närma sig vagnen och hört honom tilltala drängen. Först
hade han tänkt låtsa sofva, då han tyckte det var
försmädligt att visa sig för kungen så som han var klädd, endast
i en skjorta och ett par byxor. Men då han märkte att
drängen drog undan tältduken reste han sig till hälften upp
i vagnen. En het rodnad af förlägenhet öfver det
storartade mötet brann på hans väderbitna kinder.

— Hur står det till med fänriken? frågade kungen och
nickade leende.

— Rätt bra, ers majestät. Men jag kan icke gå,
svarade Hård lågmält.

— Hvarför då?

— Jag förfrös mina fötter under den kalla vintern vid
Gadjatj, och alla mina tår äro borta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free