Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Icke ens en underofficer blottställer man så!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Och därför tror fänriken att han icke skall kunna gå.
— Jag fruktar det, ers majestät. Ty jag är rädd att
jag, i följd af den sista tidens starka värme, äfven fått
kallbrand i såren.
Kungen betraktade honom ett ögonblick allvarlig. Så
log han sitt vanliga leende, lyfte upp ena foten och
tecknade på halfva fotbladet.
— Lappri! Lappri! Jag har sett dem som mistat foten
ända hit, men sedan de packat stöfveln med hö, ha de
kunnat gå lika bra som förut och till och med springa. Och
det kommer nog fänriken också att kunna göra, bara han
är vid godt mod.
Så nickade han uppmuntrande åt den stackars Hård
och aflägsnade sig.
Men han hade icke tagit många steg, då leendet
försvann. Allvarsam, nästan sorgsen, vände han sig till
Gyllenkrook och yttrade medlidsamt:
— Det är dock skada på karl. Han var så ung.
Kungen och hans följeslagare fortsatte promenaden
utom lägret. Nere vid stranden kunde de se de svenska
batterierna och på andra sidan floden kunde de ryska
skönjas. Då och då kommo några kulor hvinande från
ryssarnes sida. De svenska kanonerna svarade ej, men i stället
visade sig ett egendomligt skådespel. Hvarhelst några kulor
slogo ned på fältet, sprungo svenska soldater ifrigt dit,
uppsamlade och bortburo dem. Till den grad ondt om
ammunition var det i svenska lägret, att man måste använda
den som fienden sköt bort.
Då Gyllenkrook såg hurusom knektarne sprungo och
tillvaratogo kulorna, vände han sig bekymrad till kungen.
— Ack, där ser ers majestät hur dåligt det är ställdt
med vårt artilleri.
— Men några kanoner ha vi likväl och kulor äfven,
svarade kungen förtretad.
— Men icke tillräckligt att nedskjuta fästningens vallar,
genmälte den oblidkelige Gyllenkrook.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
