Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Icke ens en underofficer blottställer man så!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Öfversten har dock själf sett våra kanoner skjuta
af mången stock, tjockare än en skampåle.
— Visserligen, i fall den träffas. Men här behöfver
man skjuta bort många hundrade.
— Kan man skjuta bort en, så kan man också skjuta
bort hundrade.
— Det tror jag nog. Men när den hundrade
skampålen är sönderskjuten, är det slut för oss med både kulor
och krut.
Kung Karl rynkade ögonbrynen. Han var förargad
öfver de många invändningar hans generalkvartermästare kom
fram med. Själf såg han inga svårigheter, eller ville
kanske icke se några. Man hade ju fienden framför sig. Hvad
var enklare än att storma? Och tog det slut med kulor och
krut, hade man ju sina goda pampar. En svensk var lika
god som hundra ryssar, det hade visat sig förut. Och bara
man raskt gick mot fienden, skulle den springa, därom var
han alldeles öfvertygad.
— Öfversten skall icke göra oss sakerna så svåra! I
ären van vid belägringar utomlands och tror därför att det
är omöjligt om man icke har allt hvad fransmännen bruka.
Men vi måste göra med det vi ha, hvad andra göra med
sitt, fortsatte kungen.
— Ers majestät må förlåta mig. Men jag skulle anse
mig handla samvetslöst om jag icke framlade de
svårigheter, jag tycker mig finna. Jag anser att ingenting kan
vinnas med kanonerna, och att det till slut blir fotfolket,
som skall intaga staden. Och därvid kommer det kanske
att alldeles förstöras.
— Jag försäkrar er att vi icke komma att behöfva göra
någon stormlöpning.
— Ja, då begriper jag sannerligen icke hur staden skall
kunna intagas. Då måste någon utomordentlig lycka tillstöta.
Åter drog det underliga leendet öfver kung Karls läppar.
— Ja, just något utomordentligt. Endast det som är
utomordentligt skola vi utföra. Då vinna vi ära och beröm,
svarade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
