- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
144

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Icke ens en underofficer blottställer man så!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

detta förfärliga Ukrajna och kungen kan mista land och rike
och bli den olyckligaste furste på jorden.

— Nå, så farligt är det väl icke. Ofversten ser då
allting i svart som en gammal käring, inföll Rehnskiöld
hånfullt.

Gyllenkrook bevärdigade honom ej något svar utan
betraktade oroligt Piper.

— Jag tänker att ingenting är att göra härvid. Om
också Gud sände ned en ängel från himmelen och befallde
hans majestät att gå från Pultava, tror jag att han ändå
skulle stanna kvar, yttrade denne.

— Men jag ber ers excellens att ändå göra ett försök
och öfvertala kungen.

— Ja, nog kan jag väl det, men öfversten vet på
förhand, att det ingenting tjänar till.

De tre officerarne hade nu passerat förbi kungens tält,
där Buss stod. Med förvåning hade denne åhört en del af
deras samtal.

— Är den verkligen så farlig denna belägring, tänkte
han. Bah! Kungen vet nog hvad han gör och det är bara
generalkvartermästaren, som jämt är ängslig och bråkar.
Det går nog bra bara vi storma an. Ryssen skall löpa som
en fårskock. Hej, det skall bli muntert! Ändtligen får man
vara med om ett riktigt stort fältslag!

Och unge Buss sträckte morskt på kroppen och gladde
sig åt den tanken.

Då han en stund därefter blef aflöst, ville han söka
upp sin vän, löjtnant Kruse, för att tala med honom om
den stundande belägringen. Själf begrep han icke mycket
af sådant. Men Kruse, som varit med om flere, måtte väl
kunna säga honom om den verkligen var så farlig som det
sades, och i så fall hvari denna fara bestod.

Han sökte sin kamrat i hans tält och i närheten
däromkring. Men ingen Kruse fanns och ingen kunde säga
om han ridit ut eller hvart han tagit vägen.

Då kom Buss att tänka på en sak, som gjorde, att
rodnaden steg upp på hans kinder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free