- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
149

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Icke ens en underofficer blottställer man så!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och berätta några lögner för dem; sedan beger jag mig
tillbaka till tsaren. Skall du icke följa med, Mitja? Kommer
du blott till tsarens trupper, har du mycket större möjlighet
att kunna återvända hem till ditt land.

— Hem till mitt land! upprepade Mitja. — Hem till
mitt land!....

— Om du håller dig här i närheten vid midnattstid
skall jag försöka att taga dig med mig.

— Ja, jag skall vara här, svarade Mitja förvirradt.

Skrifvaren Lukaschka smög sig bort. Mitja satte sig
tankfull ned i gräset.

— Jaså, han har blifvit spion nu, tänkte hon. — Han
vill förråda svenska härens läge åt tsaren. Och vill hjälpa
mig att komma härifrån. Om jag skulle!.... Ja nog
vore det roligt att komma hem, men det kanske jag kan
göra ändå utan den skurken Lukaschka.

En lång stund satt vackra Mitja och tänkte på
Lukaschkas förrädiska plan och hans förslag att föra henne
bort. Hon var ytterst villrådig. Hon visste ej alls hvad
hon skulle företaga sig. Hade anbudet kommit för en tid
sedan, då hon nyss anländt till svenska hären, skulle hon
ej ett ögonblick tvekat. Då hade hon känt sig mycket
öfvergifven. Hon hade icke längre gamla Marjanka som
förtrogen vid sin sida och hon längtade hern. Men ju längre
hon stannat i svenska lägret, dess bättre hade hon trifts
där. Med flere af Mazepas kvinnor hade hon blifvit god
vän, så väl officerare som soldater behandlade henne
höfviskt, helt annorlunda än ryssarne skulle gjort, misstänkte
hon, och den unge kornetten Buss och hans käcke
kamrat... Vid tanken på den förstnämnde drog en svag
rodnad öfver Mitjas lena kinder och hon slog ned ögonen.

— Hvad sitter du och grubblar öfver? Är det, hvad
den där gamle fulingen, som du nyss talade med, sade dig?
Usch, aldrig har jag sett ett så lömskt och fult ansikte!
yttrade lilla Dunja och gick fram till sin vän.

Mitja svarade ej utan fortsatte sin tankegång:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free