Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Icke ens en underofficer blottställer man så!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken fiende som helst och litet bryende sig om soldaternas
lif. De kunde ju icke få en bättre död än på slagfältet,
hvarför då jämra sig?
Till sist beslöt han sig för att gå till Lewenhaupt. Det
hände ofta att han på det sättet besökte sina generaler.
Han satte sig då ned på sängkanten bredvid dem, pratade
om ditt och datt, om matematik och filosofi, endast sällan
om krigsrörelserna. Han förvånade alla genom sina
fantastiska spekulationer i olika ämnen, genom sina
skarpsinniga inlägg, och mer än en gång bringade han dem i
förlägenhet om svaret.
Då kungen närmade sig det tält, som innehades af
general Lewenhaupt, såg han att det lyste genom springan.
— Kunde tro det. Den gode generalen sitter väl uppe
som vanligt och läser i sin kära bibel, mumlade han leende.
Lewenhaupt blef ytterst förvånad, nästan bestört, då
han såg kungen inträda i sitt tält. Han låg på sängen i
kläderna och läste mycket riktigt i sin latinska bibel.
Sedan länge hade kungen icke talat med honom, knappt
låtsats om att han fanns vid hären. Som en frivillig, ett
påhäng hade han följt med och att han icke, då han såg
kungens tydliga onåd och fann sig utestängd från allt
befäl, begärde sitt afsked och lämnade trupperna, berodde
endast på hans starka fosterlandskärlek. Han insåg att det
gick galet, han anade att en katastrof endera dagen skulle
inträffa, och då ville han vara närvarande för att hjälpa
och rädda hvad räddas kunde.
När han såg kungen inträda, reste han sig häftigt upp
och hälsade vördnadsfullt. Kungen besvarade hälsningen
med ett förläget leende. Han visste icke riktigt hur han
skulle börja, och i brist på annat tog han Lewenhaupts
bibel och bläddrade däri.
— Generalen ligger ännu så sent och läser sin bibel,
yttrade kungen.
— Ja, ers majestät. Det är min käraste lektyr, svarade
Lewenhaupt, undrande hvad som komma skulle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
