Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Icke ens en underofficer blottställer man så!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Plötsligt kom en ryttare framridande. Det var Kruse,
som just återkommit från en nattlig rekognoscering och hört
ropen. Så fort Lukaschka märkte honom, släppte han
genast Mitjas arm och försvann i dunklet.
I brådskande ordalag berättade Mitja för Kruse sitt
äfventyr och att mannen, som flytt vid hans ankomst, var
en rysk spion, som lyckats smyga sig in i lägret. Af en
vakt hade Kruse händelsevis fått höra att kungen och
general Lewenhaupt nyss ridit ned mot floden. Han klämde
genast sporrarne i hästen och skyndade efter den flyende
i hopp att upptäcka honom eller åtminstone underrätta
kungen.
Så fort det blifvit dager, började batteriernas kanoner
åter spela. Kungen red sorglös ända ned till stranden inom
skotthåll för fienden. Lewenhaupt följde honom, med
bekymmer och missnöje tänkande på detta hans lättsinne att
onödigtvis utsätta sig för elden. Kulorna pepo om deras
öron, men kungen red blott lugnt framåt.
Till slut kunde Lewenhaupt icke längre hålla sig.
— Men här kunna vi ju ingen nytta göra, yttrade han.
Jag ber därför ers majestät att icke längre kvarstanna på
denna farliga plats. Icke ens den ringaste underofficer borde
blottställas på detta ändamålslösa sätt, mycket mindre då ers
majestäts höga person.
Men fåfängt ! Kungen låtsade ej höra honom utan
fortsatte ridten utefter stranden.
Lewenhaupt bet sig i läppen. Ingenting annat var att
göra än att följa med.
Plötsligt blef hans häst sårad i länden. Den stegrade
sig häftigt af smärta och var nära att kasta af generalen.
Kungen vände sig om.
— Hur gick det?
— Min häst blef sårad. Jag ber ers majestät för Guds
skull rida härifrån. Här kunna vi ju ingenting annat göra
än att alldeles onödigt kläda skott för fienden.
— Bagatell! Generalen får väl en annan häst, svarade
kungen och red vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
