- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
161

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Icke ens en underofficer blottställer man så!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den gamle fältskären skakade bekymrad sitt gråa
hufvud.

— Hur är det? Det är väl bara en liten bagatell, som
lätt kan hjälpas, yttrade kungen.

— Tyvärr kan jag icke hysa ett sådant hopp, svarade
fältskären.

— Nå, säg hur det har aflupit?

— Jag fruktar att flere af fotbladets ben äro krossade
och att splittrorna måste tagas ut.

— Så tag ut dem då!

— Men det kommer sannolikt att göra mycket ondt,
ers majestät.

— Skär på, han! Skär på! Det skadar icke.

Fältskären begynte sitt arbete. Han letade fram knifvar,
tänger och saxar. Med rysning sågo de närvarande,
hur han satte det skarpa knifbladet mot kungens ben och
skar till. Så tog han en tång och drog ut en benflisa. Det
ryckte till i kungens ansikte. Han grep tag i madrassen,
men yttrade intet.

Fältskären märkte det och frågade:

— Kanske jag skall hålla upp en stund?

— Nej, fortsätt! Skär bara på! svarade kungen med
en egendomligt tjock röst.

Och fältskären fortsatte sitt arbete.

Snitt efter snitt gjordes i foten, nerver blottades, köttet
lyste rödt, blodet rann, benflisa efter flisa plockades ut, men
kungen förändrade knappast en min. Hans anletsdrag blefvo
endast hårdare, liksom magrare, och då och då undslapp
honom ett svagt stönande.

Till sist återstod endast en benflisa. Den satt djupt,
alldeles intill en nervknippe. Fältskären tvekade att draga
ut den med tången. Han visste hvilken ohygglig smärta,
det skulle vålla.

— Hvad nu! Hvarför tar ni inte ut den?

— Det kommer att göra mycket ondt. Jag tänkte därför
dröja tills i morgon, svarade fältskären.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free