- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
163

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Icke ens en underofficer blottställer man så!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Bah! Låt oss göra slut på det med detsamma. Gif
hit knifven och tången, yttrade kungen häftigt.

Fältskären räckte honom dem och med den största
kallblodighet började kungen till generalernas och öfriga officerares
förvåning skära i såret. Man kunde nog se på honom,
hvilken smärta det vållade honom, men han sökte så mycket
som möjligt behärska sig.

Kruse, som åtföljt den sårade kungen på ridten till
lägret och äfven befann sig inne i tältet, iakttog honom
med beundran.

— Ja, fordrar han mycket af oss andra, fordrar han icke
mindre af sig själf. Han föregår oss i dödsförakt och
likgiltighet med det bästa exempel. Få män skulle så lugnt
som han kunnat uthärda plågorna. Kulan sitter visserligen
blott i foten, men nog tror jag att han önskade, att den
sutte i hjärtat.

Kungen hade dragit ut den sista benflisan och
operationen var slut. Efter att ha blifvit förbunden, afskedade
han alla de närvarande. Därpå tillsade han sin lifbetjänt,
gamle Hultman, att räcka sig en mugg svagdricka, hvilken
han med begärlighet tömde, och lade sig sedan ned på
sängen och slöt ögonen. Ingen fick tillträde till honom.
Hela dagen låg han så, medan Hultman satt på en stol
bredvid sängen och omväxlande läste högt ur bibeln eller
berättade sagor.

Men i ryska lägret knäböjde samtidigt skrifvaren
Lukaschka inför tsaren och berättade hvad han erfarit på sin
färd. Denne hade just slutat sin frukost och satt vid ett
bord, samtalande med några af sina generaler. Framför
honom stodo en mängd bägare, hvilka gång på gång fylldes
med vin och tömdes.

Tsaren var glad. Hans bruna ögon glimmade af kraft
och tillförsikt, de tjocka, sinnligt röda läpparne logo, och
rodnaden steg på det kraftigt skurna ansiktet. Då och då gaf
han till ett bullrande skratt och stötte bägaren i bordet så
det dånade. Han hade omkring åttiotusen man samlade i
sitt läger och hoppades snart kunna tillintetgöra de fåtaliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free